OM ATT GILLA LÄGET
Kära medlemmar i
Dicksonska släktföreningen, När vi i skolan skrev ordet
”gilla” om en människa eller en tillställning blev vi
tillsagda av läraren: ”Det är bara officiellt man får
använda det ordet och i uttryck som ”Av Konungen
fastställt och gillat”, hette det. ”Välj ett annat ord.”
I dessa
coronatider används ofta uttrycket: ”Det är som det är,
men inte som det ska.” Det uttrycket gillar jag. Ett
annat är: ”Never let a good crisis go to waste”.
Själv bor jag på
landet och träffar mest mina djur och närstående. Man
håller avstånd i butiken och vinkar åt varandra. Det har
varit ett bra svampår och mycket kantareller finns det
och mest finns det, där vi kalkade med fem ton dolomit
per hektar år 1985. Där kan man fortfarande plocka
10 kg kantareller per gång.
Jag har ringt runt
bland några av våra släktmedlemmar och frågat dem hur de
hanterar sin dag och sin isolering. Min syster Elsie
(75) har köpt en aluminiumstegeplattform till sitt
sommarhus på Stegesund med tillhörande torn och målat
huset. Därtill har hon stickat 17 par sockor till sina
barnbarn av garn som hon funnit i sina gömmor. När hon
var i Värmland ett par veckor i somras målade och
kittade hon alla fönstren på ladugårdens gödselplatta.
Min syster Harriet
(71) har rivit lakan, som hon tillverkar trasmattor av.
Dessutom lagat gamla stolar från vårt barndomshem. En
stol kom från Gammalstorp och fick ett nytt ben av gran
sågat på Korsnäset, Dessutom har Harriet haft ansvaret
för en stor granavverkning, där träden tagit skada av
granbarkborren.
Bror Thomas (76)
har avverkat en hel del granbarkborreskadad skog i
Värmland och dessutom röjt i ungskogen. Syster Florence
(81) har besökt oss ett par gånger. Hon kommer i egen
bil, lastad med grejor som ska fördelas bland ägarna. Vi
följer vår faster Tetas valspråk: ”Det kan nog komma
till nytta”.
Vår kusin Ian
Dickson Lauritzen (77) har problem med en fridlyst
ekorre, som bor i hans fjällstuga på Fulufjället. Den
kan där få tre kullar med ungar per år och får inte
avhysas. Ian är dessutom domare vid tingsrätten i
Stockholm. Han varnar oss alla för att hamna i
fängelset. ”Det är fullt överallt. Akta er särskilt för
hamna på häktet, vilken mardröm att alldeles ensam sitta
där två månader och med bara en toalettstol i rummet som
sällskap”.
Vår kusin James
Ramsay (75) från England har meddelat att hans dotter
Alice med maken Darren har nedkommit med en son den 4
juni 2020. Sonen heter Jacob Arthur Ramsay. James pappa
hette också Arthur och var professor i zoologi i
Cambridge. Han var ansvarig utgivare för en välkänd
tidskrift ”The Journal of Experimental Biology”, som jag
haft mycket nytta av på mitt arbete mot försurning.
Själv tänker jag på Arthur varje gång det regnar. ”Att
jag fick vara med om detta, rent regn nu. (När jag
började på naturvårdsverket 1969, var det tio ggr
surare).
Eva Enemar (91)
lever i sin pensionärslägenhet i Göteborg, har
markkontakt och ägnar en hel del tid att tillsammans med
sina grannar ”Blomsterflickorna” rensa ogräs och sköta
rabatterna i närområdet. Eva har varit lärare i
naturkunskap och hjälpte i sin ungdom maken Anders
Enemar att räkna fåglar och rensa holkar i fjällen. I
sin ungdom tog hon även vattenprover på Aneboda. Evas
dotter är nypensionerad och följer föräldrarnas
intressen.
Allas vår
Christina Dickson (78) på Vikaryd har hittills sett 49
streamade operor från Metropolitan alldeles gratis
tillsammans med sin katt. Annars sorterar hon bilder som
illustrationer men klagar ibland över att hennes minne
blir allt kortare. Hon har dragit igång många projekt,
som funkar, tröstar jag henne med. Håkan Kumler håller
på att skriva en bok om vår ”Snokedicke” och Agneta
Ulfsäter göra en film om Tant Nancy, ”Snokedickes”
mamma. Bägge är energiska och idérika, så det kommer
säkert att gå bra. Dessutom har Christina utverkat att
den Brattska graven i Alingsås ska rustas. När
gravstenarna är läsliga och rustade, planerar vi ha
släktkalas för att fira! Utan Christina hade vi inte
haft någon släktförening alls och inte heller detta
brevet blivit skrivet.
Håll kontakten med
varann och bevare oss väl,
hälsar William
ÅR 2020 FRÅN
JULGRAN TILL JULDÖRR
”LÄGG AV OCH LÄGG
NER”, sade vår statsminister om de sammankomster som
planerades.
Därför blir det
inte någon innegran denna jul. En sådan som man kan man
dansa runt och på sin höjd välta ikull. Det får bli en
ytterdörr, som kanske är stängd och därför på sin höjd
kan sparkas sönder. På Hyttåsen ser den ut så här:
Grankvistarna
härrör från en silvergran som fallit i parken.
Vägskylten ”Dicksonävvja” har tillverkats till åminnelse
av ett tillflöde till Klarälven mittemot
Kärrbäcksstrand, där harren leker och Dicksönerna
tjänade stora pengar för 170 år sedan.
Jultomten till
vänster om dörrens lås har lånat ögonen från mina
barnbarn Hektor och Loke. Den gröna kransen är
tillverkad av min dotter Jenny, när hon var 5 år. I år
fyller hon 40. Julstjärnan är tillverkad av mitt
barnbarn Malva, när hon var 8. Den stora kransen är
klädd med fårull från gårdens djur. Havrekärvsstjärnan
till höger är tillverkad av en händig släkting.
Fönsterrutan, det
är dubbla glas, är prydd med ilskna tidningsrubriker av
varg- respektive älgvänner. Bägge kallar sig
naturvänner. Själv har jag får.
Ett tidigare
julkort härifrån var en snötäckt hyttruin i solnedgång.
Detta år blir det får på barmark. Året 2020, blev det
varmaste året som mänskligheten uppmätt, då isen gick
upp på Rämssjön den 15 februari, flytbryggan slet sig
med sänken och allt och gick på grund utanför kyrkan den
18 februari. På 1900-talet var det islossning omkring
Valborg. Värsta vinteråret var 1916, när isen inte gick
upp förrän i början av juni. Det året blev det missväxt
och hungersnöd följande vinter och vår 1917 och med
åtföljande potatiskrig. Vilket är värst?
”HÅLL I OCH HÅLL
UT”, uppmanade kungen oss.
Det är
vintersolstånd idag, den 21 december, när Jupiter och
Saturnus möts. Det ljusnar och vi ses igen,
hälsar er frände William
