
     
Sökandet efter familjens
rötter bär uppåt, uppåt och uppåt.
Något om Teodling -
igår och idag.

I sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talen blomstrade
teodlingen på Ceylon. Te var en kvalitetsvara som
efterfrågades över hela världen. Teodlingen
organiserades och drevs vid denna tid i huvudsak av
engelsmän och skottar. Efter att kaffeodlingen nästan
försvunnit på grund av växtsjukdomar blev te räddningen
för stora delar av särskilt de mer höglänta delarna av
Indien och Ceylon. Klimatet påminner om en skön nordisk
sommardag.
Från att ha varit en ganska enkel dryck blev nu te en
dryck minst lika sofistikerad som vinet i dagens
vinkultur.
Teplantagerna förstatligades under 1960-talet varvid
hela odlingen på Sri Lanka (Ceylon) i stort sett
havererade.
Sedan 1970-talet har odlingen åter kommit igång genom
att starten arrenderar ut de tidigare plantagerna till
professionella Tea Factory Estates. Oftast
multinationella koncerner som på 99-åriga arrendeavtal
förfogar över rätten att producera och sälja sitt eget
Te.
Te odlingen bedrivs idag med ungefär samma metoder som
för hundra år sedan. Plantorna sätts på ca 70-100 cm
avstånd från varandra utmed de branta, ofta svindlande
branta, sluttningarna. De växer snabbt och redan efter
ett par månader kan man börja skörda genom att med
fingrarna knipsa av de yttersta späda skotten. Att
plocka Te är ett kvinnoarbete. Med en korg eller säck på
ryggen vandrar kvinnorna i stora grupper barfota utmed
sluttningarna, plockar de späda bladen och stoppar dem i
korgen på ryggen. Under en dag hinner man fylla i varje
fall två korgar och bära dem till en uppsamlingsplats.
Redan efter två till tre veckor kan man återkomma till
samma planta för ny skörd. Plantorna beskärs hårt vart
tredje år och kan bli minst etthundra år gamla. Arbetet
är tungt och slitsamt. Kvinnorna går långa sträckor med
tunga bördor. En full korg väger ca 15 kilo. Vandringen
till och från hemmet är också lång och kvinnorna har,
som vanligt den dubbla arbetsbördan, att också sköta
hemmet, laga mat och samla ved till spisen.
Teplantorna besprutas var 3 – 6 vecka mot skadeinsekter.
Detta sköts enbart av män och pojkar, alla utan
skyddsutrustning. Det är också männen som är
arbetsledare. Runt varje grupp av teplockerskor finns en
grupp män som övervakar och ser till att man inte börjar
prata eller vilar sig i onödan.
Teodlingarna täcker varje kulle och bergsluttning så
långt ögat når, som en grön välordnad matta. Alla
plantor är exakt lika höga. Kvinnorna har alla en nära
två meter lång stav i handen med vilken man ser till att
alla plantor får samma höjd, ungefär en meter höga.
Tänk om de en dag ledsnade på sin kränkande behandling
och använde käpparna till att ge igen.
Även barnen måste tidigt börja delta i arbetet. På
fälten, i tefabrikerna eller i hushållen. Skolgången
blir omöjlig eller i varje fall svår att genomföra.
Teföretagen uppvisar en total nonchalans mot gällande
internationella överenskommelser och gör ingenting för
att stoppa barnarbetet eller ens underlätta för
skolgång.
Tearbetarnas barn får varken stöd från hemmen eller
övriga omgivningen och kommer därmed att tillhöra de
sämst lottade i samhället. Våld, misshandel, förtryck
och sexuella övergrepp hör till vardagen. Barnen börjar
vanligtvis i det allmänna skolsystemet, men det stora
flertalet (över 80%) faller ur på grund av att de
fallerar i obligatoriska ämnen som engelska och
matematik.
Genom initiativ likt vår släktings Aru Sandamans Nursery
School får Teplantagearbetarnas barn en chans att
förbereda sig för skolgången. Med en medveten
stödundervisning också efter att de börjat den vanliga
skolgången förhindrar man barnen att falla ur
skolsystemet och för evigt bli bundna till Teplantagens
arbetsvillkor.

Bild fråm Ari Sandaman (
adoptivson till Arnold Helling) förskola nära Nuwara
Eliya.
Teföretagen ligger ofta svåråtkomligt till,
kommunikationer är bristfälliga eller saknas helt. Finns
det en buss går den kanske endast en tur om dagen.
Plantagearbetarna med sina familjer bor i enkla
självbyggda skjul eller i så kallade Lines som är en
form av arbetarbostäder av enkel karaktär, men där det
ändå finns en viss social gemenskap och möjlighet att
möjlighet att dela på vardagslivets praktiska göromål
som grönsaksodling, husdjursskötsel, barnpassning och
annan omsorg. Varje estate har upp till flera tusen
arbetare.
De förhållanden som gällde under förra seklet har inte
förbättrats, kanske tvärtom försämrats. I varje fall
vill vi gärna tro att våra egna farföräldrar tog bättre
hand om sina medarbetare.
På farfar Oscar ägor arbetade åtminstone 5000 personer.
Kanske till och med 10 000.
Att hitta till
Gavatenne
Farfars teodling eller i varje fall ett av hans
odlingsområden låg i Gavatenne dit man kommer genom att
resa precis som kusin Elsie beskrev: Up, up and up and
take the difficult road.
Ingenting kan vara mer sant.
Vägbeskrivning kan teoretiskt göras kort.
Colombo – Kandy – Panawila – Madulkele –
Gavatenne.
I praktiken är det svårare.
Vägarna efter Kandy är små, krokiga och blir ständigt
sämre allt högre du kommer. Fram till Panawila går det
dock ganska lätt. Efter Panawila bär det brant uppför
utmed bergssidorna, det är mycket brant och utsikten är
svindlande över dalar och bergmassiv.
Framme i Madulkele gäller det att ha hitta postkontoret
på höger sida. Tvärs över gatan från posten går vägen
upp till Gavatenne.
Kör alltså upp tvärt till vänster. Nu blir vägen mycket
smal, krokig och svårframkomlig. Det bär brant uppför
genom ett otroligt landskap. Genom teodlingar. Ständigt
uppför. Här och där ligger stora stenar som små berg. De
ser ut som sovande elefanter.
Om du inte har, vilket rekommenderas, lyckats hitta
någon riktigt gammal man (dvs. över 60år, de yngre visar
dig vad de tror utan att veta) då gäller det att vara
utrustad med fotografier och en mer exakt
vägbeskrivning. Se nedan.
Avtagsvägarna är många och vägvalen omöjliga att gissa.
Men en sak är klar. Det bär uppåt. Uppåt, uppåt. Ibland
är vägen stensatt av kantiga stenar, ibland med
stenplattor, men för det mesta är det sand.
Till slut kommer man fram till två grindstolpar i
cement, där vägen strax efter delar sig. En väg bär till
vänster mot ett par hus. Då tar man istället, den ändå
sämre, vägen till höger.
Nu är det riktigt svårt och knappast möjligt utan en
fyrhjulsdriven jeep.
Vägen blir allt sämre och tar plötsligt slut. Ett litet
hus kan skymtas på höger sida. Några vackra träd bildar
liksom en port.
Vi går lite vilset omkring och undrar. Det känns rätt,
men har vi kommit rätt?
Då kommer en äldre man fram från huset. När han förstår
vilka vi är så hämtar han raskt ett tummat kuvert med
fotografier han fått från Elsie.
Plötsligt stannar allt liksom till. Mäktigt närmast
magiskt. Vi är framme. Här bodde Farfar och Farmor. Här
föddes Teta och Axel. Hit kom Harriet Löwenhielm på
besök. Det var alltså här alla minnen från
Drottningholmsvägens väggar och bokhyllor har sitt
ursprung. Elefanterna , ormarna i sprit, krokodilen,
maskerna.
Tankarna bara tumlar runt. Platsen är återfunnen.
Far Allan lyckades. Kusin Elsie lyckades och nu även
jag.
Hoppas även Du får uppleva denna lycka.
GavaTenne.
Precis där vägen slutar låg det stora huset. Det hade 18
rum och utanför fanns en särskild badinrättning. Numera
ett träd och buskparti mitt på den planerade Terrass som
ligger framför det nuvarande huset. Kvar av Farfars hus
är endast bottenplattan och en liten rest av en vägg.
Men utsikten är kvar. Åt alla håll hänförande. Åt sidan
därifrån du kom breder en mäktig dal ut sig vid vars
botten långt borta det ligger en sjö. Bakom dig
fortsätter det ljungklädda bergen att växa. Strax
nedanför husruinen böljar tomten sig ner i avsatser och
kullar. Dofterna är härliga, klimatet underbart. De hade
verkligen valt ett helt perfekt ställe.

Utsikt från Oscar och Amelies
veranda i Gavatenne.
Fortsätter vi vägen vi kom så har en kraftig skog
erövrat de tidigare branta Teodlingarna. Där nere i
skogen låg Farfars Tea-factory. Dit bar man Tebladen för
att torkas malas och blandas till rätt kvalitet.
Fabriken brann 1957 men återuppbyggdes på en annan plats
något tidigare på vägen upp. Den övergavs tillsammans
med alla Lines och även den stora Bungalowen när
plantagen förstatligades. Då uppläts marken till vem som
helst för att odla grönsaker och annat. Det var dock
mycket få som valde att utnyttja denna mark varför allt
har fallit i träda inom ett ganska stort område.
En Line-byggnad finns kvar strax nedanför husruinen där
det bor ett par familjer. Också huset vid ruinen är
bebodd av en familj i tre generationer. Det är den
familjen som tar emot oss. Visar oss runt, berättar och
bjuder på Te. Fantasierna är nu så igång att detta Te
smakar precis som på Drottningholmsvägen.
Farfars Bungalow beboddes senast av två ensamma lankeska
kvinnor. När de flyttade för ca femton år sedan så fanns
det ingen som tog hand om hus och ägor. Ganska snart
hjälpte traktens behövande till att allteftersom riva
och bära bort inredning, fönster, dörrar och nu återstår
endast en ruin.

Bilder från Gavatenne. Paret
till höger har byggt ett litet hus på Oscar och Amelies
grund. Mannen tv visade oss vägen upp till Gavatenne.
Enligt den gamle mannen är hela området till salu.
Vägen hem bär utför, utför, utför.
Kandy
april 2005
Ian
Lauritzen (f. Dickson)
Vägbeskrivning:
Dicksons teplantage
- Panwila
- Hatale Tea Garden
- Mudulkelle Estate sväng tvärt vänster uppför precis
innan postkontoret i ?. 7 kilometer kvar till målet.
Skylt: Udapussellawa plantations limited. James Finley
(foto på skylten)
- Vid skylten ”Deputy General Manager’s bungalow…..sväng
vänster i vägskälet. (foto på skylten)
- Efter högerkurva nytt vägskäl med kubformad skylt
”Upper Division” ta vänster. (foto på skylten)
- Följ kullerstensvägen
- Vägskäl vid en mur skylt ”Build by N Ramasanyho 1948”
ta vänster.
- Besvärlig kullerstensväg
- Vid en liten samling hus, arbetarbostäder, ta höger in
mellan husen. ( foto vitt hus med fönsterluckor).
- Vita kantstenar på vänster sida av vägen.
- Vägskäl med en stor mörk stenbumling. Kännetecknas av
att någon tecknat en elefant och skrivet numret 11 med
vit färg. Ta vänster.
Tvär vänsterkurva
- Skylt Richland Division
- Ta höger mellan arbetarbostäderna (foto)
- Arbetarbostäder kantar vägen på högersida
- Grindstolpar tag höger (foto)
- teplantage kantar vägen, stenmur på högersida.
- Vänster sida långt ned i dalen finns sjö.
Litet hus till vänster högst upp på kullen byggt på resterna av grunden
för Dicksons bungalow

Resterna av Carin och Akkes hus
i Polhena på absoluta sydkusten av Sri Lanka.
Totalförstört av Tsunamin 26/12 2004.
|