Dicksonska
Släktföreningens möte på Sparreholm
Den 5 och 6 juni 1999

Vem är vem
på bilden? Tryck här!
English version
Vår
ordförande Archibald Dickson (2:1:3:1:4)
hade i vanlig god ordning arrangerat detta
mycket givande och trevliga möte med Dicksonska släktföreningen,
denna gång med hjälp av Mari-Ann och Hans Skiöldebrand (2:3:1:1:2) samt
Margaretha Wachtmeister (2:3:1:1:1) från Sparreholm. Ett 70-tal av de 175
medlemmarna hade möjlighet att vara med.
Undertecknad,
Christina Fermheden, som har sitt dagliga värv på det Dicksonska
slottet Tjolöholm och som därigenom fått förmånen att vara medlem i
släktföreningen, vill här lämna en "reseskildring" från
dessa så intressanta och givande dagar.
Birgitta
Lundin och jag startade redan på fredagen för ett annat uppdrag. Vi
skulle besöka Claes och Agneta Bonde (2:1:1:1:2:3), som ju också tillhör den
Dicksonska släkten och som vi har en god kontakt med.
Claes
farbror, greve Thure Bonde, (2:1:1 1:4) har till Tjolöholms Slott
bl.a.
skänkt de vackra Julius Kronberg-målningarna Triptyken. I år har vi
genom Claes Bonde erbjudits, att genom köp och deposition övertaga en
del saker, som tidigare funnits på Tjolöholms Slott under hans farfar
Carl och farmor Blanche Bondes (2:1:1 1) tid.

Ann & Welam Wachtmeister |
Paret
Bonde bor nu på Ekenholms herrgård, som ligger i närheten av
Sparreholm. Vi inbjöds att hämta "våra" saker, när vi ändå
skulle resa upp till släktmötet. Vid vår ankomst bjöds vi på en härlig
supé, som till desserten avslutades med ett portvin ur James Fredrik
Dicksons (2:1:1) vinkällare på Tjolöholm, serverat ur glas med det
Dicksonska vapnet. För mig ett historiskt ögonblick - ett minne för
livet.
Till
Sparreholms slott anlände vi sent på fredagskvällen och installerade
oss i vårt rum i den ena flygelbyggnaden, där Christina Dickson
(2:1:3:4:3) och
Martin Kiel glatt hälsade oss välkomna. Christina, familjens
släktforskare,
har gjort ett fantastiskt arbete med att tillverka ett släktträd,
baserat på invandrarna Robert
(1) och James Dickson (2). Vid dessa släktmöten är det alltid några
"löv" med frågetecken, som kan rätas ut.
Klockan
10.30 på lördagens förmiddag var det samling i den andra
flygelbyggnaden, där vi bjöds på kaffe och hälsades välkomna av
Archibald med hustru Maud, Mari-Ann och Hans Skiöldebrand och Mari-Anns
syster, Margaretha Wachtmeister.
|
Därefter
fick vi höra Hans Skiöldebrand berätta
Sparreholms historia. Det var sextio år sedan han första gången
besökte slottet, som beboddes av de båda systrarna Mari-Anns och
Margarethas morfar Emil Dickson (2:3:1), som var äldste son till Robert
Dickson (2:3), som i sin tur var son till invandraren James Dickson.
Emil Dickson var en mycket omtyckt
slottsherre, som var mån om sina
anställda och instiftade pension till dem. Hans sätt att engagera sig
i sociala frågor påminner oss mycket om "vår" Blanche
Dickson (2:6:1) på Tjolöholm.
Sparreholm,
detta vackra slott, med sina två flygelbyggnader, beläget i Sörmland
på en halvö i sjön Båven, når man efter att ha kört längs en
mycket lång och hög (trettio meter!) gammal lindallé. Strax före
infarten till slottet ligger Hyltinge kyrka med familjens vackra
gravkor, ritat av den kände arkitekten Ivar Tengbom, som
bl.a. även
har ritat Stockholms konserthus.
|

Mari-Ann & Hans Skiöldebrand,
Margaretha Wachtmeister
Foto: Beatrice Stael von Holstein |
Egendomen
fick sitt namn efter familjen Sparre, som var dess ägare från slutet
av 1500-talet. En av dessa var Göran Bengtsson-Sparre, gift med pigan
Anna Jonsdotter. Dessa bodde från 1634 i det hus på godset, som numera
ägs och bebos av paret Skiöldebrand.
På
mitten av 1700-talet köptes egendomen av änkan De Geer från Löfsta,
som gifte sig med Johan Wilhelm Sprengtporten. 1759 byggde de det
nuvarande slottet av sten i två våningar under mansardtak efter
ritningar av arkitekt J.E. Rehn. Envåningsflyglarna och trädgården
uppfördes ett tiotal år senare efter C.F. Adelcrantz ritningar.

Foto: Beatrice Stael von Holstein
Sparreholm
kom i Dicksons ägo genom ovan nämnde Robert Dickson, som
överlämnade det till sin son Emil. Emil var gift med Anna
Lewenhaupt, som dog redan vid 42-års ålder.

Foto: Beatrice Stael von Holstein
Emil
och Anna hade dottern Ann (2:3:1 1), som gifte sig med Carl Welam
Wachtmeister. De fick döttrarna Mari-Ann och
Margaretha, våra värdar idag. De är båda bosatta på
egendomen. Margarethas söner Johan och
Carl Lewenhaupt äger och driver gården.
Slottet
med parkområde ägs idag av Helge Karinen, som berättade om sitt
arbete med att restaurera slottet, samt om de ny- och ombyggnader, som
han låtit göra. Själva verksamheten, bestående av konferens med
övernattning,
festarrangemang samt muséer, sköts av Helges dotter och måg Anna
Karinen och Sven Ericsson. Arton sovrum finns att tillgå, dels i
flyglarna och dels i själva slottet.

Emil Dickson |

Anna Lewenhaupt |
På
platsen för, det för tjugo år sedan nedbrunna, orangeriet har Helge
Karinen låtit bygga ett bilmuséum, som innehåller en förnämlig
samling bilar av olika ålder och modell. Det gamla vagnslidret, har
byggts om till vagns- och tekniskt muséum. På dess nedervåning finns
Siv von Rosens pietetsfullt renoverade vagnssamling och på övervåningen
pågick arbetet för fullt med att färdigställa det tekniska muséet
med gamla jukeboxar etc.

Foto: Beatrice Stael von Holstein |
Efter
denna visning bjöds vi på lunch i ridhuset av vårt värdfolk. Efter
lunchen blev vi guidade av Mari-Ann och Margaretha. Mari-Ann berättade
om hästar och vagnar och hon visade oss en imponerande samling hästdon
från morfar Emils tid, allt så fint hållet och väl bevarat.
Margaretha
informerade oss om sonen Johans och hans hustrus, Gendery Lewenhaupt,
nystartade "Camp Sparreholm". Johan är utbildad
miljöjournalist,
vildmarksinstruktör m.m. och Gendery är utbildad kock och
barnskötare.
Lägerskolan är av amerikansk modell och man tar emot barn mellan 8 och
14 år under tio dagar. De bor i tält för fjorton personer och har en
lärare per grupp. Lägren har blivit mycket populära och är bokade många
somrar framöver. Även vuxna tas emot i samband med speciella
konferenser.
Senare
på eftermiddagen hölls Dicksonska släktföreningens årsmöte i en av
flygelbyggnaderna och några timmar senare var det dags att samlas på
slottet. Efter en rundvandring ledd av Hans Skiöldebrand bjöds vi på
en god middag i den magnifika matsalen. Kvällens inbjudna gäster var
Malin och Sven Öberg från Vibyholm.
|

Maud & Anders Jägbring, Karl Dickson,
James Ramsey, Martin Kiel, Archibald & Maud Dickson
Foto: Christina Dickson
Kvällen
till ära hade Mari-Ann och Margaretha gjort i ordning en utställning
med familjeminnen, fotografier och vackert porslin. Släktporträtt hade
hängts upp på väggarna i matsalen, bl.a. föreställande morföräldrarna
Emil och Anna och morfars far Robert (2:3).
|

Anders, Maud & Peter Jägbring
Maria & Marcus Nordenborg
Foto: Beatrice Stael von Holstein
|
Söndagen
den 6 juni hade medlemmarna möjlighet välja mellan att besöka
Skeppsta gård eller Vibyholms slott
Skeppsta
köptes av Oscar Dickson (2:5) år 1881. Här lät han inhägna ett
hundra tunnland stort vilthägn, där det fanns dovhjort och kronhjort.
I hägnet släppte han även importerade Kanadahjortar, världens största
hjortar, som kan nå vikter upp till 450 kg. Skeppsta beboddes inte av
Oscar utan av hans yngste bror Axel (2:6) med sin stora familj. Hans äldsta
dotter var Blanche Dickson (2:6:1), som gifte sig med sin kusin James
Fredrik Dickson (2:1:1) och som lät bygga Tjolöholms slott.
Vibyholms
slott ligger i Flens kommun i Södermanland. Slottet i sten med framspringande
flyglar byggdes 1622-26 efter ritningar av Casper Panten, ursprungligen
i en mycket rikt dekorerad nederländsk renässansstil, men fullbordades
aldrig helt. Efter en lång förfallsperiod iståndsattes det i förenklad
form under 1730-talet. Vibyholm fick sitt nuvarande utseende vid en
reparation ca 1800 efter C.C. Gjörwells ritningar. Slottet ägs sedan
1730 av den grevliga ätten Bonde och inrymmer bland annat en stor porträttsamling"
(Källa: National Encyklopedin).

Foto: Christina Dickson |
Birgitta
och jag valde att besöka Vibyholm, där vi välkomnades av Malin och
Sven Öberg, sonen Axel samt Malins mor Maud Bonde. Det är Malin och
Sven som idag driver Vibyholm. De
övertog det vid arvskiftet efter Malins farfar Carl C:son Bonde (2:1:1
1:1), som dog 1990.
Malin
är dotter till Gustav och Maud Bonde på Hörningsholm. Gustav Bonde
(2:1:1 1:1:1) var sonson till greveparet Blanche och Carl Bonde.
Blanches föräldrar var James Fredrik och Blanche Dickson på Tjolöholm.
Vibyholms
gods omfattar tre tusen hektar, har tio arrendegårdar, sjutton
permanenthus samt fyrtio torp. Slottet har ett trettiotal rum. Vi
samlades i salongen där merparten av den imponerande porträttsamlingen
hänger. Familjen Bonde har grundat en
stiftelse, som äger och ansvarar
för porträtten. Ett åttiotal av de cirka trehundra målningarna finns
på Hörningsholm. Där bor Malins mor Maud Bonde och Malins bror Carl
med fru Caroline, som driver gården.
|
Sven
berättade om alla nödvändiga restaureringsarbeten på Vibyholm, som
familjen successivt har genomfört. Slottet har nyligen fått ett nytt
tak och värmesystemet reparerats. Kakelugnarna gås igenom en efter en
för att bli funktionsdugliga. Än så länge är elva av trettiosju
avklarade.
I
trapphuset till andra våningen hänger de tre porträtten på Carl,
Blanche och sonen Carl C:son Bonde målade av Julius Kronberg. Dessa hängde
tidigare på Tjolöholms Slott och vi fick låna tillbaka dem under vår
Kronbergsutställningen förra året.
Efter
besöket på Vibyholm är Dicksonska släktmötet slut för denna gång
och vi tackar familjen Öberg och tar farväl av alla släktmedlemmarna.
Nästa
släktmöte kommer att förläggas till Göteborg, då familjen kan fira
200-års-jubileum. År 1802 kom den förste invandraren Dickson till
Sverige och Göteborg. Det var Robert Dickson, huvudman för den "äldre
grenen". Det har ju blivit tradition med ett släktmöte vart
tredje år, så vad kan passa bättre än att träffas i Göteborg. Jag
hoppas att vi här på Tjolöholm kan bidraga med någon programpunkt.
Birgitta
och jag avslutade med ett besök på Årdala kyrkogård, som ligger
intill Vibyholm, för att plantera en ros på familjen Bondes grav. Där
vilar Blanche Bonde med sonen Thord (2:1:1
1:2) och hans hustru, samt de yngsta sönerna Nils (2:1:1 1:3) och Thure (2:1:1 1:4). Greve Thure avled i augusti 1998.
Vi sänder
honom en tacksamhetens tanke för allt han har gjort för att berika
Tjolöholm.
Många
tack till Archibald, Maud, Christina och övriga styrelsemedlemmar och
"släktingar" från en tacksam invandrare i familjen.
TJOLÖHOLMS
SLOTT, november 1999
Christina
Fermheden

|