|
James Robert
Emil Dickson född 1872 död 1945 2:3:3
Affärer - affärer…
Jag
har tidigare berättat om
det öde, som drabbade farfar då han blev av med större
delen av sin enorma förmögenhet. Jag vet inte exakt när
det inträffade – men det måste ha varit efter det att
pappa Peter var född (1906), men innan farmor Helen
avlidit (1911). Pappa föddes nämligen på Överås och
farmor fick uppleva ”katastrofen”.
Överås.
Korrespondens angående
Överås mellan Maud Dickson (2:3:3 2:3) och
Clarence Dickson (2.3.3 2:2)
".....Som
vanligt var träffen väldigt trevlig och lyckad. Men idag
på Överås, så fick vi se många bilder och höra om när
James Jamessons ägde huset, men det enda man visste, som
berör oss, var att hans dotter Beatrice sålde huset till
farfar strax före 1905 och att han sedan fick lämna det
ifrån sig på exekutiv auktion 1910. Vad hände?
Farfar
förlorade en förskräckligt massa pengar kring 1910. Han
hade skrivit på en borgensförbindelse för ett företag
som jag tror hette Svenska Utsädesbolaget. Det var en
nyhet, som alla trodde skulle bli en framgång - vilket
det också blev så småningom. Farfar låg i Lund och
studerade och mängder av professorer och höga potentater
i staden hade också skrivit på. Men när
företagskonkursen var ett faktum visade det sig att den
enda av borgensmännen som hade pengar var farfar. Han
fick sälja av stora delar av tillgångarna - t.ex Överås,
Lessebo Pappersbruk, 1/6-del av Skandinaviska Banken
(som då var Sveriges ledande bank), en majoritetspost i
Svenska Dagbladet och mycket mer. Men han var inte
barskrapad för det. Han fick flytta till ett
patricierhus på Avenyn (nr 8), som var ett ståtligt
4-våningars privathus, där han bodde när jag var barn
och där vi firade alla jular - utom när vi var på
Ekolsund. När vi vuxit upp fick vi lova pappa att aldrig
skriva på sådana papper. Gärna låna ut pengar, som
Du kan avvara, men aldrig riskera att Du blir skyldig
ett obestämt belopp i en obestämd framtid.Förutom att
farfar hade mycket god ekonomi i hela sitt liv var han
gift med en mycket förmögen norska - Helen Anker: Hon
dog, som du vet alltför tidigt. Vår pappa var inte mer
är 8-10 år gammal när han blev moderslös, vilket blev en
tragedi i hans liv."
Farfar sålde av de mesta av sina tillgångar och flyttade
till ett mindre spektakulärt palats på Avenyn 8. Han
behövde både pengar och sysselsättning och så småningom
startade han ett grossistföretag AB Dickson & Sjöstedt.
(Idag heter företaget Dickson) Företaget växte snabbt
och blev snart en av de ledande järn- och
metallgrossisterna i landet. Kompanjonen (Lennart)
Sjöstedt var en duktig branschman och farfar var en
kunnig ekonom och affärsman. Jag tror att de från början
utgjorde ett bra team, där farfar (VD) var den äldre och
erfarne och Sjöstedt en energisk ”climber”.
|
Hans rätta jag kom i dagen när pappa blivit
vuxen och farfar ville att han skulle börja i
bolaget. Lennart hade en egen, yngre son som
pappa Lennart ville bädda för. Han gjorde därför
allt för lägga krokben för pappa. Situationen
blev så småningom ohållbar och pappa sa upp sig
och startade bilfirma i Göteborg.
Verksamheten i Dickson & Sjöstedt växte och
affärerna var lysande fram till kriget då det
skedde en mindre recession beroende på
exportsvårigheter under kriget.
Farfar drabbades i 70-årsåldern av
skelettcancer. Jag gissar att det började med en
prostatacancer, som spred sig till skelettet. I
stort sett när han låg på sin dödsbädd kom
Sjöstedt med ett papper med innebörden att när
en av oss dör ska den andre ha rätt att ta över
den avlidnes 50% i bolaget för en spottstyver.
Farfar skrev på och upprepade därmed sin
aningslöshet från 35 år tidigare.
Efter farfars bortgång drev pappa en lång
rättsprocess mot Lennart Sjöstedt, eftersom han
ansåg att avtalet inte hade gått rätt till. På
vår sida fanns en känd och mycket begåvad
advokat – Johan Ramberg. Hans son råkar vara Jan
Ramberg, som ingår i mitt illustra bridgegäng
och som jag betraktar som en nära vän. Processen
blev mycket långvarig och jag vill minnas att
den slutade i Hovrätten. Pappa vann – dock inte
en hel seger. Sjöstedt fick betala en för mig
okänd summa till dödsboet (som pappa inte var
helt nöjd med) samt alla rättegångskostnader.
|
 |
Som
en liten hämnd tog pappa kontakt med Sjöstedts bäste
medarbetare och startade tillsammans med honom en
konkurrentfirma Dickson & Ahlmo. Dickson & Ahlmo
startade sin verksamhet just när kriget slutade och hela
Europa skulle återuppbyggas. Affärerna blomstrade och
pengarna forsade in. Men det är en annan historia, som
Rudyard Kipling brukade säga.
Men farfar hade också ett privatliv
Trettionio år gammal blev farfar änkling och han
lämnades ensam med två barn på 7 respektive 5 år. Han
anställde en guvernant som hette Anna Andreasson (hon
gifte sig på gamla da´r och blev Anna Giertz). Hon
stannade kvar i familjen tills barnen blev stora nog att
skickas till Lundsberg. Hon var en mycket varm människa
och skulle inte släppa sina varma känslor för oss alla
fram till sin död. Maud kanske kan minnas henne – och
möjligen Diana. Varje födelsedag fick Robert och jag en
femma av henne – en förmögenhet på den tiden.
Farmor var till börden norska och hon var född Anker.
Enligt pappa var Anker den ”finaste” familjen i Norge
och dessutom var den knörik. Ankers gjorde en historisk
insats i Norge när frigörelsen proklamerades den 17 maj
1814 på Eidsvolds gård utanför Oslo. Eidsvold var också
säte för den församling som gav Norge dess författning.
Gården tillhörde statsrådet Carsten Anker – en anfader.
Robert och jag skulle vara stolta över att vi hade fått
Anker-namnet som gåva vid dopet. Jag hade fyra tillnamn
och var inte stolt över något av dem – minst av allt
namnet Anker. Så när det blev lagligen möjligt att ändra
sitt tillnamn gissningsvis någon gång på 1980-talet, så
stod jag först i kön. Jag heter numera ”bara” James
Clarence Peter.
Malmöja var en liten ö i Oslofjord nära Oslo – numera
inne i själva Oslo och idag försedd med bro till
fastlandet. På Malmöja hade familjen Anker var sitt
sommarställe. Ett av dem ägde farmor. Där tillbringade
farfar och farmor sommaren med sina barn och
norgesomrarna fortsatte även sedan farmor avlidit. Det
gjorde att pappa talade flytande norska. Det berättas om
pappa att han en gång var på en fest där både norrmän
och svenskar deltog. Pappa pratade svenska med
svenskarna naturligtvis norska med norrmännen. En
norrman var mäkta imponerad och sa att den där Peter han
”snacker en fabelakti go svensk for o va norrman”!!
Inget dåligt erkännande!
En av
farmors kusiner Anker var gift med Agnes Anker född
Ibsen. Hon hade en syster som hette Eva Ibsen gift i
Köpenhamn med en höyesterättsadvokat. Denne drabbades
tidigt av en obotlig sjukdom, som så småningom gjorde
honom rullstolsbunden. Farfar träffade Eva på Malmöja
förälskade sig i henne. Kärleken var besvarad. Men Eva
kunde inte lämna sin handikappade man, så farfar fick
vara så god och vänta. Hennes man hade ju inte så lång
tid kvar – trodde man. Men tiden gick. Det gick 10 år,
det gick 20 år. Farfar skaffade sig en våning i
Köpenhamn. Han besökte sin käresta regelbundet. Han
prenumererade på Politikken och läste den tillsammans
med Göteborgs Posten och Svenska Dagbladet varje morgon.
Det gick ytterligare decennier men den äkta mannen hade
inte vett att dö.
Så en
vacker dag dog han slutligen och farfar kunde gifta sig
70 år gammal med en av sin ungdoms kärlekar. Eva
flyttade till Göteborg och hon och farfar inrättade sitt
nya hem på Avenyn 1. De fick endast 2 år tillsammans.
Farfar ryktes bort efter en relativt kort tids
cancersjukdom. Eva var en förtjusande människa som
älskade barn . Jag fick en farmor som jag aldrig haft.
Jag saknade också mormor, så Eva fick ersätta min saknad
efter både mormor och farmor. Jag fick också en farfar,
som tidigare inte hade brytt sig särskilt mycket om sina
barnbarn. Men farfar var alltid en glad person, som t ex
älskade julen med barnbarnen. Han köpte ett otal
presenter - ofta fel saker som vi vare sig behövde eller
önskade. Men tanken var vacker och inslagningen var
professionell. Han satt månader före jul och packade och
lackade. Ett paket utan lack fick inte förekomma!
Clarence
Dickson, Saltsjö-Duvnäs, 090927, 2:3:3 2:2
Så här står det i Runeberg om
farfar: 
|
