|
Bild 1. Överås 1864.
I bakgrunden reser sig Valåsen, som ännu bara synes vara
ett kalt berg.
ENGELSKA PARKEN -
EN LUSTVANDRING PÅ ÖVERÅS
Dicksonska
släktfesten 2009 avslutades på Överås i Örgryte utanför
Göteborg. När jag skulle säga adjö till Willem
Ankarcrona (2:6:3 2:2:4), minns jag så väl hur han stolt
visade upp ett par nävar ekollon och frökottar ur sina
fickor, vilka han samlat på sig från Tjolöholm. Dessa
skulle komma i jorden på hans gård i Skåne. Jag tyckte
det var en god idé men blev samtidigt besviken på mig
själv för att inte ha kommit på den själv.
När alla tagit
farväl av varann och rest iväg i sina bilar uppstod en
sådan tomhetskänsla, som brukar infinna sig efter ett
längre intensivt umgänge och som vi just varit med om.
Kvar på gården stod bara min bror William (2:6:11 2:2),
min brorson Olof (2:6:11 2:3:2) och jag (2:6:11 2:4). Vi
beslöt oss för att ta en promenad uppför Valåsen, det
berg som nu bildar den grönskande fonden till Överås.
Nyfikenheten om att få uppleva denna vandring hade
väckts genom ett särtryck, som Christina Dickson (2:1:3
4:3) hade skickat mig nämligen “Överås fruktodlingar”.
Särtryck ur Örgryte genom tiderna - en minnesbok av
författaren F. Stenström”,1924. Inledningsvis skriver
Stenström “I gamle Dicksons, kommerserådets, dagar var
Överås inte mycket att tala om. Annat blev förhållandet,
när det kom i hans sons, James Jameson Dicksons ägo. Vad
fadern påbegynt, bragte sonen till fullbordan, ty det
var väl egentligen den sistnämnde, som gjorde om
gråberget till skogsklädda höjder och åsar, och på
sluttningarna nedanför gav gestalt åt sin fars
framtidsfunderingar om en engelsk park omkring ett
engelskt hem i överensstämmelse med det engelska
ordspråket: My home is my castle.”
Idag kan det vara
svårt att föreställa sig att någon, i synnerhet en
privatperson, skulle komma på idén att anlägga en
engelsk park på ett stort kargt berg. Det måste ha gått
åt mängder av matjord, arbetskraft, tid och pengar samt
därtill krävts goda kunskaper, stort intresse och en
stark vilja. Enligt Stenström ska följande rykte ha
spridit sig om James Jameson,: “Har ni hört, att nu ska
Dickson till på köpet låta måla berget (Valåsen) grönt?”
“Ja”, sade äntligen en förståndig karl, “ det ska han,
men ej med färg och borste utan genom plantering”.
Nu är parken
uppvuxen, lummig och grönskande. Man får en känsla av
att skogen alltid funnits där.
Bild 2. Överås med Valåsen
2009.
| Allt ser så
naturligt ut. Där växer våra vanliga inhemska såsom ek,
lönn, bok, gran och tall. Men där
finns också träd som ser mer exotiska ut, t ex
träd med jättestora, knottriga vårtor på
stammarna, konstiga lövformationer, långa kraftiga
barr och stora kottar. Enligt Stenström kan
vissa träd delvis ha importerats från Skottland.
Han nämner “den blåaktiga Pinus austreata,
d:o jeffriana med sina 6 tums långa barr, den
härdiga Abies normannica, mörkgrön i färgen,
d:o lasiocarpa och concolor, nästan
mörkblå, jämte ståtliga Taxusexemplar, så väl fimbriata
som baccata. En annan dendrologisk
märkvärdighet att anteckna är ʻboken
med trasiga bladʻ”. Många av träden måste
vara ca 150 år gamla. James Jameson lät
också anlägga stenlagda vägar och trappor
med ledstänger, som behändigt leder
vandraren genom parken.
Ibland är skogen
sluten men öppnar sig oväntat runt hörnet och ibland är marken bekvämt
plan men stiger plötsligt brant uppåt i en krokig, trång
passage. Här och var ligger
gamla trän, som blivit så gamla att de fallit omkull och lämnats åt sitt
öde, medan nya träd fått växa upp vid sidan om. På så
vis blir det nya upplevelser
hela tiden. Fantasi och tankar sätts också i rörelse.
|
Bild 3. Olof
förmodligen bredvid en Douglasgran,
uppskattningsvis 40 - 45 meter högt och
minst 120 år gammal. |
Bild 4. Dryga 200
trappsteg byggdes för att underlätta uppstigningen till
Valåsens topp.
James Jamesons
intresse för vägar visade sig också i att han även var
ordförande i gatu- och vägförvaltningen
1867-72.
Crescendot uppstår
vid bergets topp med vidunderlig utsikt över Göteborg
vid våra fötter och med himlavalvet där ovanför. Platsen måste ha ansetts
som särskilt lämplig
för att studera himlafenomen. Hit kom nämligen den
brittiske professorn, Sir
George Biddel Airy, föreståndare för observatoriet i
Greenwich för att studera en
total solförmörkelse, som ägde rum den 28 juli 1851. I
sin dagbok skriver han
samma dag kl halv 11 på förmiddagen: "The weather is at present most
perfecly doubtful. Nearly the whole sky is closely
covered, yet there is now and
then a momentary gleam of sun. The chances are greatly against much of
the eclipse being seen. All is arranged to carry off the telescope, &C, at
11; they can be carted to the foot of the hill, and we
have made out a
walking-pass then to the top. We are to dine with Mr
Dickson afterwards."
|
 |
 |
|
Bild 5. Runt
hörnet öppnar sig en liten
bokskog.Vegetationen och topografin varierar hela
tiden. |
Bild 6. Olof,
William och Busan på toppen av Valåsen, knappa
160 år efter SirG B Airys besök. |
I observationerna
skriver han: “I am inclined to think that in the
wonderful, and I may say appalling,
obscurity, I saw the grey granite hills, within sight of
Hvalas (Valåsen? Elsies
anm.), more distinctly than the darker country
surrounding the Superga (dvs den
plats nära Turin, som han uppsökte vid den totala solförmörkelsen 7
juli 1842). But whether because, in 1851, the sky was
much less clouded than
in 1842 (so that the transiton was from a more luminous
state of sky to a
darkness nearly equal in both cases), or from whatever
cause, the suddenness of the
darkness in 1851 appeared to be much more striking than
in 1842. My friends
who were on the upper rock, to which the path was very
good, had great
difficulty in descending. A candle had been lighted in a
lantern about a quarter of an hour
before the totality and M. Hasselgren was unable to read
the minutes of the
chronometer´s face withount having the lantern held
close to the chronometer.”
Till minne av
denna händelse finns en inskription högst uppe på
berget: “At this place the
solareclipse of 28 July 1851 was observered by G. B.
Airy Astronomer Royal of
Greenwich. Även vi, William, Olof, lancashire heelern
Busan och jag, bjöds på ett
minnesvärt besök på berget då vi vandrade genom den
lummiga grönskan på de
stenlagda, slingrande, små vägarna och dryga 200
trappstegen uppför Valåsen.
Regnet hängde i luften och det droppade stilla från de
stora trädkronorna
ovanför oss. De omkullfallna träden vid sidan av de nya
rotskotten manade till
eftertanke och kontemplation och passade fint som
avslutning på den glada och
intensiva släktfesten. Det var som om “di gamle” var med
oss på stigen, James (2),
James Jameson (2:1) och andra absent friends.
Ibland stannade vi
upp, såg oss omkring och utbytte tankar. Vi enades om
att det finns vissa
karaktärsdrag hos dessa äldre generationer, som lever
kvar än idag hos deras
ättlingar: Det stora intresset för trädgårdar och
parker, glädjen i att få anlägga
vägar och - inte minst - den starka viljan att fullfölja
en idé, även om den kan synas
vara mycket mödosam eller nästan hopplös. Min pappa Axel
hade ett ordspråk som han ofta använde sig av, när vi
barn tvekade inför
något svårt. Han sade vänligt men bestämt: "Where there
is a will, there is a way"!
Innan William,
Olof och jag skildes åt nere vid bergets fot stack Olof
ner handen i sin ficka och
plockade upp en näve ekollon, som han samlat på sig på
vår promenad på
Valåsen. Jag skulle få dem. Överlyckligt hörde jag mig
själv säga "Oh, tack så
mycket! Ska jag verkligen få allihopa?. "Ja, det ska du"
svarade Olof.
Jag önskar er alla
denna lustvandring.
Stockholm den 27
juli 2011
Elsie Dickson
Källor:
Light Science for
Leisure Hours. Third Series. Familiar Essays on Scientific
Subjects, Natural Phenomena, & C, by Richard A. Proctor, B.A. Camb, New
Edition, London 1886
http://www.shindles.co.uk/Downloads/Light%20Science.pdf
Airy, George
Biddell, Autobiography of Sir George Biddell Airy, Tarbell, Ida M.,
ed.), Project Gutenberg
http://infomotions.com/etexts/gutenberg/dirs/1/0/6/5/10655/10655.htm
Stenström, F:
Örgryte genom tiderna: en minnesbok, 1924
Muntlig uppgift: Dickson, Olof
Filen i pdf-format
|