Kajs Tidholm,
journalist

Trettiotal.
En ung flicka i Örebro älskar böcker och simning. Hennes
äldre bror retar henne och säger att bästa sättet att
bli av med henne är att lägga en uppslagen bok på botten
av bassängen i Örebro simhall!
Femtiotal.
En ung journalist far runt och gör reportage för
Stockholms-Tidningen. Det händer någon gång att hon tar
med sig något av barnen på uppdraget. Hon är mamma och
yrkeskvinna.
Nittiotal.
En farmor samtalar med sju av sina barnbarn på en
förstutrapp i Alfta, Hälsingland.
Det jag nu ska berätta är sådant som jag fått höra av
min farmor, Kajs Tidholm (1:3:5 3:3), och kan vara
behäftat med felaktigheter, eftersom jag bara vid några
tillfällen genast skrev ner det som farmor berättade.
Säkert är att jag hört en del av historierna väldigt
många gånger, ända sedan jag var liten!
Tove Tidholm (1:3:5 3:3:1 1)
Kajs
Tidholm föddes 1920 i Örebro som Karin
Tidholm, dotter till Kate Amalia Dickson
(1:3:5 3) och Gregor Tidholm. I familjen
fanns elva år äldre brodern Hugo, för Kajs
ganska avlägsen under uppväxten, och Tore,
som bara var två år äldre, att hänga efter i
vått och torrt. Familjen levde ett välordnat
liv i våningar i Örebro, lämnade bort
tvätten och åt stela, stiliga
söndagsmiddagar hos mormor Maria (född
Hedengren) Dickson. Kalvstek med gräddsås,
kristallglas, finporslin, manglade vita
linnedukar, tysta barn och konverserande
vuxna ser jag för mig. Tjänsteflickor med
stärkta, vita förkläden?
För Kajs Tidholm var
detta en av kontakterna bakåt, till artonhundratalets
värld. Så långt borta var den inte. Långa, härliga
sommarmånader var hon med dicksonska kusiner på Wärnsta
och senare Edö herrgårdar.

Wärnsta 2005-06-08, foto: Peter
Tidholm (1:3:5 3:1:1 1)
De enorma
förmögenheter som släkten Dickson ackumulerade under
artonhundratalet hade redan fördelats på ganska många
familjer. Det som Kajs’ mor, Kate Amalia Dickson, hade
med sig i boet levde Kajs’ far upp på ett vidlyftigt
umgängesliv i Örebro – han var chef för Trygg-Hansa i
regionen och medlem i varenda ordensförening som fanns i
staden, sa Kajs. Denne sällan närvarande far dog på
julafton 1938, när Kajs var arton år gammal, och Kajs
hade inte mycket att berätta om honom. Hon såg däremot
enormt mycket upp till sin mor, Kate Amalia. Familjen
hade en av Örebros första bilar (en Citroen!) men
flyttade några gånger under Kajs´ uppväxt, av ekonomiska
skäl, till allt mindre lägenheter.
 |
 |
Wärnsta, vintersportort |
Wärnsta 1897-12-28 |
Det tycks ha rått
pojkkäcka ideal i det tidholmska hemmet i Örebro. Alla
var scouter, alla idrottade. Hugo och Tore blev
sedermera ingenjörer och officerare. Utan att veta
säkert förmodar jag också, att man skulle vara bildad i
familjen Tidholm. En av de första saker man fick lära
sig som Kajs’ barnbarn var ju att slå upp allting som
man inte visste. ”Gå och slå upp det!” var en stående
apell. Kate Amalia var en lysande högläsare. Jag vill
gärna tänka mig att hon läste till exempel Dickens högt
i hemmet. Poeten Levi Rickson med pseudonymen Jeremias i
Tröstlösa (”En borde inte sova när natten faller på”)
kom till Tidholms på middag ibland och fick madeira.
Hjalmar Bergman var kusin till Kajs´ far och satt med
Kajs i knät då hon var barn. Poeten Harriet Löwenhielm
(1:3:6 4) var kusin till Kate Amalia. Så visst, bildad
och kultiverad skulle man säkert vara!
Här kommer en
parentes: Långt senare, då Kajs´ mor Kate Amalia bodde
ensam på Vasastrand i Örebro, gick hon till
folkbiblioteket i staden och anmälde sig som högläsare!
På det sättet skapade hon sig en egen uppgift och läste
högt för barn i Örebro. Det bör ha varit på 40-talet,
kanske in på 50-talet. Kan undra om någon minns
högläserskan på Örebro stadsbibliotek? Kajs hade själv
en ganska djup röst, och en tydlig, på något vis smaklig
diktion när hon uttalade orden.
 |
Ungdomen
för Kajs var alltså som ni redan förstått
mycket simning, simhopp, gymnastik, läsning
och scouting. Hon sprang nog en del i skogen
med spetsen Lappi, som storebror Tore (major
tror vi att han var) tog med sig hem från
Finska vinterkriget då hunden var valp.
Min
farmor tyckte inget vidare om glass.
Anledningen till det var att hon fick åka
till England, Bournemouth, när hon var arton
år, för ett litet arv efter mormor Maria,
och stanna ”så länge pengarna räckte”. Då
fann hon på att det billigaste sättet att
hålla sig vid liv var att köpa en stor
banana split vid lunchtid och sedan hoppas
på att bli bjuden på ett substantiellt
afternoon tea någonstans.
|
Kajs 1939 |
Hon blev kvar ganska
länge i England på den dieten (vistelsen avbröts
faktiskt av krigsutbrottet i september 1939), men
gillade inte glass efter det …
Kajs hade
lätt för sig och ville gärna läsa vidare,
men som hon beskrev det uppdagades det då
fadern dog, 1938, att pengarna var slut.
Kate Amalia flyttade till en mindre våning,
jungfrun sas upp och Kajs fick börja jobba
direkt efter studentexamen. Hennes första
jobb var på Nerikes Allehanda, där hon
började 1938 som sommarvikarie och blev kvar
till 1950 – på den vägen blev det! I samband
med krigsutbrottet blev ju de flesta
journalister inkallade, varför även en ung
flicka kunde få intressantare uppgifter.
Kajs blev en av de första kvinnliga
journalisterna på tidningen, eller kanske
den första.
Bara
några och tjugo gifte sig Kajs med en
sportjournalist på tidningen, Gunnar Åslund,
och i april 1943 föddes Thomas. |

Kajs Tidholm i Örebro 1937 |
I oktober 1945
kom sedan dottern Anne-Marie. Farmor sa, att
kyrkklockorna slog tolv när hon åkte i taxi över bron
vid Örebro slott, och klockan 12.07 föddes Anne-Marie på
BB. Gunnar Åslund försvann ur den lilla familjens liv
rätt snart och gifte om sig. Så var då Kajs Tidholm
ensamstående mamma med två barn, och journalist. Hon
gifte snart om sig med Sven-Erik, en ungdomskärlek.
Som
kvinnlig journalist var Kajs alltså tidigt
ute, kanske andra eller möjligen tredje
generationen efter pionjärer som Elin
Wägner. Efter Nerikes Allehanda fick hon,
1950, jobb på Stockholmstidningen. Familjen
flyttade till Stockholm, och hon jobbade på
Stockholms-Tidningen till 1957, varefter hon
hade plats på Morgonbladet och Expressen
innan hon, 1959, började frilansa.
|

Kajs, Morgontidningen 1957 |
Kajs var för övrigt
drivande i organiserandet av Journalistförbundets
frilansare, Frilansklubben, och dess ordförande
1969-75. 1952 fick hon och Sven-Erik en son, Erik, som
föddes mycket för tidigt och bara vägde lite över ett
och ett halvt kilo vid födseln (Erik är nu far till sju
barn, de flesta vuxna!). Kajs och Sven-Erik skilde sig
omkring 1960.

Kajs, journalist, 40-tal |
Det var faktiskt en
hel del dramatik i Kajs´ liv. När hon var i
femtioårsåldern fick hon en hjärtinfarkt. När denna
alltid mycket smala figur föll ihop på natten i
lägenheten i Huddinge, vaknade Erik, som annars var
mycket svårväckt, och hittade henne, så att hon fick
hjälp. Hon genomgick så småningom en i medicinska
kretsar uppmärksammad hjärtoperation, genomförd och
beskriven i fackpressen av hjärtkirurgen.
Jag var Kajs´ första
barnbarn. Doftminnen av besöken i Huddinge finns
fortfarande kvar; en speciell blandning av cigarettrök
och hund, som var farmors. Farmor hade två
airedaleterrier efter varandra, Pixie och Jolly, som hon
strövade i Huddinges skogar med. |
I hennes lägenhet i
Huddinge fanns (i mina barnaögon) fantastiska ärvda
möbler, som en jättelik spegel i valnöt, och även
medaljer och reseminnen efter farmors moster Annie
Dickson, en gång världsmästarinna i fäktning (farmor
skrev en artikel om henne för släktföreningen härom
året,
http://www.swedickson.nu/4kvinnor/annie-1-3-5-4.htm).
Arbetsrummet med de
förtryckta brevkorten och kuverten var också oerhört
spännande. Knattret av skrivmaskinen, slingan av
cigarettrök … Och hon berättade för mig om de två
skotska bröderna som kommit till Göteborg i början av
1800-talet … Farmor hade en stilig böj på sin näsa. Den
var dicksonsk, sa hon. Det grämde mig länge att jag
visserligen fick en (dicksonsk??) knöl på näsan längst
upp, men sedan en till präktig bondsk knöl på tippen!
Senare kom det tio
barnbarn till. De åtta sista får man säga förändrade
hennes liv på ett avgörande sätt, då hon träffade dem
ofta och tog stor del i deras uppväxt. Om man betänker
att sju av dem var syskon och födda på sex år (två
tvillingpar och tre ”löshästar”), förstår man vilken
insats Kajs hade möjlighet att göra, och också gjorde!
Hon hade ofta de här barnbarnen hos sig en helg, ett
eller två i stöten, och tillbringade somrarna
tillsammans med dem i Alfta i Hälsingland.

75-årskalas 1995
(Ta på bilden för att se numren)
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9 |
1:3:5 3:3
1:3:5 3:3:1
1:3:5 3:3:1
1
1:3:5
3:3:1 P
1:3:5 3:3:1 1:1
1:3:5 3:3:1 1:2
1:3:5 3:3:1 1:3
1:3:5 3:3:1 2
1:3:5 3:3:2 |
Kajs Tidholm
Thomas Tidholm
Tove
Tidholm
Finn
Dunås
Elsa Dunås
Hjalmar Dunås
Hilda Dunås
Svante Tidholm
Anne-Marie Bengtsson |
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18. |
1:3:5 3:3:2
1
1:3:5
3:3:3
1:3:5 3:3:3 P
1:3:5 3:3:3 1
1:3:5 3:3:3 3
1:3:5 3:3:3 4
1:3:5 3:3:3 5
1:3:5 3:3:3
6
1:3:5 3:3:3 7 |
Maria
Bengtsson
Erik
Tidholm
Elinor Tidholm
Gustaf Tidholm
Gregor Tidholm
Linnea Tidholm
Greta Tidholm
Emelie
Tidholm
Kerstin Tidholm |
Någon
pensionärstillvaro så där i lugn och ro blev det just
aldrig. Smal, smal och rak i ryggen fortsatte Kajs att
verka – träffa barnbarnen, skriva för bl a
Journalistförbundet, arbeta som nämndeman, ägna sig åt
politik för Huddingepartiet, hjälpa till inom Röda
korset och studera. Biblioteket besökte hon ofta. Vad
gjorde Kajs i Huddinges Röda Kors-krets? Jo, bland annat
organiserade hon försäljningen av begagnade böcker,
rensade ut en del och ordnade resten i prydlig
bokstavsordning! Jag har förstått att hon gjorde nytta
där, liksom att flera journalister kände sig hjälpta
fram i yrket av henne.
Å ena sidan var Kajs
mycket modern i sitt yrkesutövande och sitt tankesätt. Å
andra sidan upplevde jag alltid en bestämd air av äldre
tider och bildat borgerskap omkring henne; rak i ryggen,
välformulerad, sällan förvånad eller upprörd utan
snarare med ett höjt ögonbryn och en rapp replik inför
något oväntat. Att inte tappa fattningen, kan man också
kalla det.

På slutet hade Kajs
problem med både syn och hörsel, ont i ryggen och
andningssvårigheter. För en som alltid hade läst mycket
både tidningar och böcker, och som sedan slutet av
femtiotalet hade genomströvat Huddinge på dagliga
promenader, var det nog ganska trist att begränsa
läsningen till kortare pass under en speciallampa, och
friskluftsintaget till stunder på balkongen.
Alldeles i början av
2005 dog Kajs, 84 år gammal, i ett rum på Huddinge
sjukhus. Hennes tre barn var där och de flesta av hennes
elva barnbarn.
Tove Tidholm (1:3:5 3:3:1 1)

Släktkalas hos Harriet och Henning
Schale på Geråsen i Närke 12 aug 1893
(Ta på bilden för att se numren)
1.
1:3:5 James Henry (Harry) Dickson (Kajs morfar)
2. 1:3:5 P Maria Dickson, f. Hedengren (Kajs mormor)
3. 1:3:5 1 Harriet Thesen, f. Dickson (Kajs moster)
4. 1:3:5 3 Kate Tidholm, f. Dickson (Kajs mamma)
5. 1:3:7 Harriet Schale, f. Dickson (Harrys syster)
6. Karolina Hedengren, f. Wigert (Harrys
svärmor och Kajs mormorsmor!)
Se även en artikel av Kajs:
http://www.swedickson.nu/henry-j-dickson/henry-j-dickson.htm
|