Vid Robert Dicksons [1] grav, Stampen

 
Efter lunchen färdades vi i bussar till släktgravarna, först till Stampens begravningsplats, där Robert (”den förste” 1) och Charles D. (1:3), läkaren (som bl.a. såg till att det blev ett barnsjukhus i Göteborg) ligger begravda. På denna plats finns också Peter Wieselgrens grav. Hur kommer denne nykterhetens eldsjäl in i Dicksonska historien då? Jo, han var konfirmationspräst åt Caroline (D-Wijk, 2:1:2) och hennes kusin, Blanche (Axels dotter, 2:6:1). 
 


Robert Dickson [1]


Charles Dickson 1:3



Christina och William vid Roberts grav


Trots att Caroline var 6 år äldre än Blanche var de bästa väninnor, och de lyckades utverka att de skulle läsa till konfirmation tillsammans. Blanche bodde under några sommarmånader hos sin kusin Caroline på Överås (Caroline var dotter till James Jameson D., 2:1, och syster till Blanches tillkommande, James Fredrik, 2:1:1). Peter Wieselgren kom dagligen för att undervisa flickorna och träffade förmodligen också Carolines syster Beatrice (2:1:4) och bror Axel (2:1:3). De senare två startade som bekant tillsammans nykterhetsrörelsen Blå Bandet. Sic!


Östra begravningsplatsen besöktes härnäst. Där finns bl a ovan beskrivne Edwards grav, vilken vi besökte. Och där ligger Beatrice D. Beatrice förblev ogift, och startade (förutom Blå Bandet enl ovan) också den svenska motsvarigheten till YWCA, Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor (KFUK). Organisationen lägger än idag årligen en krans på hennes grav.
  


Vid Edward Dicksons 1:2 grav


Hon ömmade också för hästkuskarna, som i kyla och oväder fick vänta på antingen sina kunder (om de var droskkuskar) eller sitt herrskap. Beatrice lät uppföra små kurer på de mest frekventerade platserna i Göteborg, där kuskarna kunde komma i skydd. En stor delegation av gamla kuskar och motsvarigheten idag, taxichaufförer, var närvarande vid hennes begravning 1941. Hon ligger i samma grav som sin mors sällskapsdam, Miss Cundale, eftersom hon tyckte det var synd om Miss Cundale, som fick ligga ensam!
  

Akke spelade stämningsfullt vid James
grav, där många av oss har sina nära


James grav, Örgryte gamla
 


Örgryte gamla, gravens  utsida

  
Caroline Dickson Wijk ligger också på Östra begravningsplatsen tillsammans med sin man Olof Wijk och deras söner Olof (2:1:2 1) och Hjalmar (2:1:2 2). Caroline såg till att sjuksköterskorna fick ett vackert hem i Göteborg. ”Eftersom varken sociala eller ekonomiska förhållanden vid denna tid tillät att sjuksköterskor bodde för sig själva i samhället” (ur ”Berättelsen om ett hus”, Ingegerd Eriksson) behövde de följaktligen ett ärbart boende både under sin yrkestid och efter pensioneringen. Hon gav också den första stora startdonationen till Konserthuset i Göteborg.
  

Charles Dicksons (1:3) familjegrav
Stampens kyrkogård, gravfält 8, nummer 577

Beatrices(2:1:4) s grav
Östra kyrkogården

James Robertson Dickson (1:1) var den som blev känd som Norrlands-James. Han var direktör för sågverken och blev alltså inblandad i baggbölerihärvan. Vi som var med under släktträffen i Sundsvall vet, att han faktiskt var oskyldig till det han anklagades för, nämligen att stjäla skog från kronan. Han svor på Bibeln (och han var en troende man!) att han var oskyldig – och det hade han ju rätt i. Men för att företagets (Dickson & Co) image skulle behållas fick James Robertson avgå och lämna platsen till sin kusin Oscar (2:5). 
 


Vid Beatrices(2:1:4) s grav


James donerade pengar så att Navigationsskolan kunde uppföras, och han förverkligade sin fars dröm om ett folkbibliotek, Dicksonska biblioteket, som dessvärre inlemmats med Stadsbiblioteket nu. Dessutom arbetade han vidare med sin fars bostadsstiftelse, Robert Dicksons stiftelse. En inte så känd gärning av honom är att han donerade pengar så att en strandad kaskelotval kunde bärgas och stoppas upp. Den finns fortfarande på Naturhistoriska muséet i Göteborg.

James Robertson Dickson och Emelia Dicksons grav, Östra

Gamla Örgryte
  
Den största familjegraven finns vid Örgryte Gamla Kyrka, där ”den förste James” (2) och hans ättlingar är gravsatta. Noteras kan, att James Fredrik D:s (2:1:1) urna först gravsattes i det marmormausoleum på Tjolöholm, som hans änka Blanche lät uppföra. Mausoléet hotade att rasa ner i början på 1970-talet, och därför togs det ner, sten för sten. James Fredriks urna fördes 1971 till familjegraven vid Örgryte G:a kyrka. Hans änka Blanche dog under en sjöresa, på väg hem efter ett besök hos sina halvbröder på dåvarande Ceylon. Hon begravdes till havs och fick aldrig gravsättas tillsammans med sin man, som hon planerat.


Emelia Dickson 1:4


James Robertsson Dickson 1:1

Hon kom ju i själva verket inte till någon familjegrav över huvud taget. Senast gravsatt i den stora familjegraven är släktföreningens förre ordförande, Archibald D (2:1:3 1:4), som avled 2000. Vid alla gravar berättade föreningens ordförande, William D, om respektive släktingar, både om deras insatser och om deras speciella egenheter, vilket ofta resulterade i roliga anekdoter. Kransar och blomster från Vikaryd, vackert bundna av Maud D, lades under stor värdighet ned vid alla gravar.
Du, som vill läsa lite utförligare om gravarna, var snäll använd länken "Gravar" på första sidan.

Webmaster: Maud Dickson