Prins Philip på Tjolöholm
1983
Prins Philips besök i augusti 1983 på Tjolöholm, där han tävlade med sitt 4-spann bland många utländska och svenska deltagare.
Prinsen med hela sin stab och uppvaktning fick bo på slottet. Eftersom Tjolöholm är ett museum och då ägdes av Göteborgs stad, så var det ju enastående generöst att låta Prinsen med uppvaktning och oss ”tjänsteandar” få bo där. En hel del
förarbete fordrades för att göra gästrummen beboliga med bäddning och dylikt och en del gamla
el-ledningar fick bytas ut. Prinsen hade ju stor uppvaktning med sig,
Sir John Miller, hans hovstallmästare, en adjutant, en ”butler”, som pressade kostymerna och såg över garderoben. Sir John rakade sig på gammaldags vis, och behövde därför varmvatten i en termos utanför sin dörr varje morgon. Det fanns ju bara handkanna och tvättfat att använda sig av, med gudskelov några
toaletter på varje våning. Vi fruar stod i köket och lagade mat för att dra ner på kostnaderna, som annars skulle blivit för höga. Om morgnarna stekte vi bacon och ägg i mängder, för det hör ju till en ”English breakfast”. Prinsen sov i Kungarummet, så vi hade bäddat upp med extra breda lakan hemifrån! Prinsen lär ha frågat: ”Who are those wonderful parlour maids?”.
Vi serverade även vid bordet med vita förkläden och band i håret. En gång kom han ut i köket och sade: ”I am going to call my wife”, då vi alla försvann diskret för att lämna honom ensam att tala med sin fru, Drottningen av England.
Efter
middagen gick Prinsen alltid ner till stallet,
satt på höbalarna och ”snackade” med
kuskarna, deras fruar och alla hästflickor, som
var med. Ofta blev det dans runt lägerelden,
och man förstår, att detta var ett angenämt avbrott från Prinsens annars så vardagliga
rutin hemma i England. Vi,
personalen, var ju inte sämre heller, |
 |
än att
efter middagsdisken gå ner och få oss en svängom
med Prinsen, vilket för oss gräsrötter
naturligtvis blev ett oförglömligt minne.
Gunilla
Grotte, tyvärr numera avliden, var alltid eldsjälen i
allt, som hade med körsporten och dess arrangemang att
göra. Hon hade bilen full av medhavd silverutrustning,
för att kunna dekorera ett vackert matbord till
middagarna på slottet.
Själv serverade hon i svart klänning, vitt förkläde
och vitt serveringsband i håret. Gunilla hade under en
följd av år sponsrat körsporten och då framförallt
fyrspannskuskarna och Tjolöholmstävlingen, där det
fanns många hål att stoppa pengar i.

Tävlingarna pågick i dagarna tre med
dressyr, maraton och hinderkörning. Hinderbanan brukar i vanliga fall läggas på en slät och jämn bana,
men
denna gång lades banan på höjden mellan slottet och dressyrbanan, vilket gjorde att hästarna kom i
full fart
nerför backen och svårligen kunde hejdas innanför staketet.
Kungen och Drottningen voro även där, anlända med
helikopter från Solliden. Kungsbacka kommun bjöd på lunch i den vackra terrängen.
Före middagarna på slottet intogs cocktail varje dag i
olika rum. Särskilt uppskattat var Prinsens morgonbad i havet med denna vidunderliga utsikt.
Vädret var dessutom strålande varje dag.
Förre ägaren greve Carl C:son Bonde, vilken sedan barndomen bott på slottet, var även vår gäst, och som kunde berätta för prinsen om slottets
historia.
När
det till slut var dags för hemfärden följde
vi alla Prinsen ut till hans privata flygplan
på Landvetter för att vinka farväl. Han gick
in i planet, satte sig i cockpiten, spände fast
sig, tog på sig flygarhuvan, medan svenska
flaggan på planet gick ner och den engelska
flaggan gick upp, öppnade fönstret, gjorde
honnör, ”tummen upp”, startade och taxade
ut på banan. Jag tittade mig omkring. Intet
öga var torrt, och själv kände jag hur
tårarna trillade ner för mina kinder av
rörelse. Vi beundrade alla Prinsens tuffhet att
själv sätta sig vid spakarna efter en så
koncentrerad, krävande och ansträngande
tävling i tre dagar, som en fyrspannstävling
utgör. Ett historiskt ögonblick kan man väl
säga så här i efterskott. Prinsens tackbrev
visade hans stora uppskattning av alla våra
arrangemang, och speciellt vistelsen på
Tjolöholms slott, som han kallade ”The funny
castle”.
Sparreholm i oktober 2002
Mari-Ann Skiöldebrand (2:3:1 1:2)
Christina
Dickson / Eva-Christine Bergström / Ulla och Robert
Kiel den 26 januari 2003
Sammansatt av Anne-Marie Gustavsson Mars 2003 |

Mari-Ann
Skiöldebrand (2:3:1
1:2) här
med nordsvenska travaren Tuva-Lill, Jan 2002 |


|