Prins Philip på Tjolöholm 1983

Prins Philips besök i augusti 1983 på Tjolöholm, där han tävlade med sitt 4-spann bland många utländska och svenska deltagare. 

Prinsen med hela sin stab och uppvaktning fick bo på slottet. Eftersom Tjolöholm är ett museum och då ägdes av Göteborgs stad, så var det ju enastående generöst att låta Prinsen med uppvaktning och oss ”tjänsteandar” få bo där. En hel del förarbete fordrades för att göra gästrummen beboliga med bäddning och dylikt och en del gamla el-ledningar fick bytas ut. Prinsen hade ju stor uppvaktning med sig, Sir John Miller, hans hovstallmästare, en adjutant, en ”butler”, som pressade kostymerna och såg över garderoben. Sir John rakade sig på gammaldags vis, och behövde därför varmvatten i en termos utanför sin dörr varje morgon. Det fanns ju bara handkanna och tvättfat att använda sig av, med gudskelov några toaletter på varje våning. Vi fruar stod i köket och lagade mat för att dra ner på kostnaderna, som annars skulle blivit för höga. Om morgnarna stekte vi bacon och ägg i mängder, för det hör ju till en ”English breakfast”. Prinsen sov i Kungarummet, så vi hade bäddat upp med extra breda lakan hemifrån! Prinsen lär ha frågat: ”Who are those wonderful parlour maids?”.
  

Vi serverade även vid bordet med vita förkläden och band i håret. En gång kom han ut i köket och sade: ”I am going to call my wife”, då vi alla försvann diskret för att lämna honom ensam att tala med sin fru, Drottningen av England. 

Efter middagen gick Prinsen alltid ner till stallet, satt på höbalarna och ”snackade” med kuskarna, deras fruar och alla hästflickor, som var med. Ofta blev det dans runt lägerelden, och man förstår, att detta var ett angenämt avbrott från Prinsens annars så vardagliga rutin hemma i England. Vi, personalen, var ju inte sämre heller, 

än att efter middagsdisken gå ner och få oss en svängom med Prinsen, vilket för oss gräsrötter naturligtvis blev ett oförglömligt minne.

Gunilla Grotte, tyvärr numera avliden, var alltid eldsjälen i allt, som hade med körsporten och dess arrangemang att göra. Hon hade bilen full av medhavd silverutrustning, för att kunna dekorera ett vackert matbord till middagarna på slottet. Själv serverade hon i svart klänning, vitt förkläde och vitt serveringsband i håret. Gunilla hade under en följd av år sponsrat körsporten och då framförallt fyrspannskuskarna och Tjolöholmstävlingen, där det fanns många hål att stoppa pengar i.

Tävlingarna pågick i dagarna tre med dressyr, maraton och hinderkörning. Hinderbanan brukar i vanliga fall läggas på en slät och jämn bana, men denna gång lades banan på höjden mellan slottet och dressyrbanan, vilket gjorde att hästarna kom i full fart nerför backen och svårligen kunde hejdas innanför staketet. 
  
Kungen och Drottningen voro även där, anlända med helikopter från Solliden. Kungsbacka kommun bjöd på lunch i den vackra terrängen. 
Före middagarna på slottet intogs cocktail varje dag i olika rum. Särskilt uppskattat var Prinsens morgonbad i havet med denna vidunderliga utsikt. 

Vädret var dessutom strålande varje dag. 
Förre ägaren greve Carl C:son Bonde, vilken sedan barndomen bott på slottet, var även vår gäst, och som kunde berätta för prinsen om slottets historia. 

När det till slut var dags för hemfärden följde vi alla Prinsen ut till hans privata flygplan på Landvetter för att vinka farväl. Han gick in i planet, satte sig i cockpiten, spände fast sig, tog på sig flygarhuvan, medan svenska flaggan på planet gick ner och den engelska flaggan gick upp, öppnade fönstret, gjorde honnör, ”tummen upp”, startade och taxade ut på banan. Jag tittade mig omkring. Intet öga var torrt, och själv kände jag hur tårarna trillade ner för mina kinder av rörelse. Vi beundrade alla Prinsens tuffhet att själv sätta sig vid spakarna efter en så koncentrerad, krävande och ansträngande tävling i tre dagar, som en fyrspannstävling utgör. Ett historiskt ögonblick kan man väl säga så här i efterskott. Prinsens tackbrev visade hans stora uppskattning av alla våra arrangemang, och speciellt vistelsen på Tjolöholms slott, som han kallade ”The funny castle”.   
Sparreholm i oktober 2002 

Mari-Ann Skiöldebrand (2:3:1 1:2)

Christina Dickson / Eva-Christine Bergström / Ulla och Robert Kiel den 26 januari 2003
Sammansatt av Anne-Marie Gustavsson  Mars 2003


Mari-Ann Skiöldebrand (2:3:1  1:2) här
med nordsvenska travaren Tuva-Lill, Jan 2002

 

 

Webmistress: Maud Dickson 2:3:3  2:3