Emelia
Dicksons historia 1:4 (1818-1840)

Nedtecknad av Axel Dickson
(son till Oscar, 2:6:11 och dotterson till Margaret, 1:3:6).
Emelia
var dotter till invandraren Robert Dickson (1). Hon var ensam syster i
en skara av tre bröder och en halvbror och jag föreställer mig, att
hon intog någon sorts modersställning i det intensiva familjelivet och
den stora kretsen av vänner. Så blev hon sjuk. Det ansågs lämpligt
att hon skulle fara till England, för att tillfriskna i ett lättare
klimat. Efter någon tid kom emellertid meddelandet att Emelia dött och
blivit begravd i Svenska kyrkan i London.
Detta
kom som en chock därhemma och bland allt som sades, kom det fram att
man inte ens hade någon bild på henne. Någon av hennes vänner kom då
på idén att göra en målning av henne ur minnet, och det är den som
hänger på Rämen. Bakgrunden består av moln och solstrålar, för att
kungöra att hon nu tillhörde en annan värld. Och det märkliga var,
att alla kände igen vem tavlan föreställde.
Jag
tror att den först tillhörde Emelias halvbror Billie Airth och sedan
brodern Dr. Charles Dickson och så Maggie Löwenhjelm, innan den kom
till mamma och oss på Rämen. Någon annan av vännerna gjorde en annan
bild av den bortgångna, som rönte samma uppskattning. Den tavlan kom
att tillhöra brodern Edward.
Jag
minns från min barndom hur mormor, Maggie L. gärna berättade om sina
samtal med fadern Dr. Charles Dickson om allvarliga ting, såsom liv och
död och att han alltid brukade avsluta dessa samtal med att glatt säga
att han själv inte var rädd för att dö, för då skulle han få möta
den älskade Emelia.
Den
gamla svenska kyrkan i London är ej längre Emelias vilorum. Eftersom
kyrkan befann sig i ett mycket dåligt skick beslöt man sig för att
riva den. Men vad skulle man göra av alla gravarna?
I
Sverige beslöt man sig för att utrusta ett slagskepp, för att under högtidliga
former föra Emanuel Swedenborgs
kista till Stockholm för vidare transport till Uppsala, där en
framskjuten plats skulle iordningställas i Domkyrkan. Även Dicksönerna
i en yngre generation, ville ha sin faster Emelia bland de sina. Och så
kom det sig, att hon fick vara med om den högtidliga färden ända till
Göteborg, där slagskeppet låg kvar några dagar. Detta hände 1908.
Emelias
kista är gravsatt i brodern James och halv-brodern William Airths
gemensamma grav på Östra kyrkogården i Göteborg (Gravfält K, nummer
482, nyckelnummer 353). Där ligger också hennes gravsten, som även
den flyttades från Svenska kyrkan i London.
|