Artikel
i Aftonbladet söndagen den 22 januari 1911
framtagen och renskriven av Maud Dickson-Dulik 1:3:2
1:2:2
Renskrivning av artikeln i Aftonbladet
Söndagen den 22 januari 1911
DICKSON
”Mellan Ystad och Haparanda” ligger ju hufvud- och
residensstaden Stockholm och därför kan det ju anses
mycket lämpligt att låta det här lilla släktgalleriet
inledas med den mans familj, som f.n. ”styr” staden från
den förste öfverståthållaren salig Klas Flemings stol:
Robert Dickson (hvilkens fru, född Sigrid Sparre, inom
parentes sagdt, är en ättling af sin gemåls nyssnämnde
företrädare Fleming.)
Vi antydde redan förra
gången, att det äfven ur en annan synpunkt kunde anses
lämpligt att göra början med familjen Dickson. Nämligen
ur den synpunkten att denna släkt under den
jämförelsevis korta tid af nätt och jämnt ett sekel, som
har förflutit sedan dess svenska naturalisering, på ett
nära nog enastående sätt utbredt sig och på olika
områden gjort sig gällande, ingalunda blott … eller ens
företrädesvis…. inom hufvudstaden, utan nära nog i
bokstaflig mening ”från Ystad till Haparanda”.
Det behöves ju t.e.
blott att erinra om öfverståthållaren själf, som i ett
årtionde såsom landshöfding styrt det län dit Ystad hör
(och dessförinnan nära fyra år Jönköpings län), medan
han i nästa månad begynner sitt 10:e öfverståthållareår.
Född är han –liksom fadern och modern voro- i rikets
andra stad, dit farfadern, efter hvilken han är
uppkallad, inflyttade från Skottland för 109 år sedan
(1802), och där morfadern (Peter Ulrik Ekström) var
justitieborgmästare. Han är vidare brorson till den
James Robertsson Dickson som på sin tid lade grund till
de Dicksonska skogsdomänerna i Norrland: Svartvik,
Matfors, Sandarne, Gideå, Husum, Holmsund osv. – ända
upp till grannskapet af Haparanda.
På det gamla
Bonde-godset Seckestad i Västergötland sitter
öfverståthållarens broder fil.dr. William Dickson (gift
med en grefvinna Hamilton) ; på det gamla Sparre-godset
Almnäs i samma landskap änkan efter hans fars kusin,
änkefriherrinnan Dickson, f. grefvinna v. Rosen; på
Tjolöholm slott i Halland hans syssling stallmästare
James Fredrik Dicksons dotter grefvinnan Blanche Bonde,
maka till fideikommissarien å Hörningsholm, Säfstaholm,
Visbyholm osv.: på Sparreholm i Södermanland en syssling
Emil Dickson gift med en grefvinna Lewenhaupt; på
Gammalstorp i Västergötland en annan syssling, gift med
en Löwenhielm. Slottsfrun på Örbyhus, grefvinnan Ella v.
Rosen, f. Wijk, har till mor en Dickson, som var syster
till den nämnde stallmästaren och syssling till
öfverståthållaren. Och andra gamla herresäten, hvilkas
namn varit förbundna med familjens släktkrönika, äro
Kyleberg i Östergötland (där frih. Oscar Dicksons yngre
bror, Första-kammarledamoten Axel Dickson i många år
residerade), Skeppsta i Närike, Fimmerstad i
Västergötland (som länge ägdes af Oscar Dicksons äldre
broder Robert Dickson den rikaste av alla Dicksönerna)
osv.
Dessa små antydningar afse blott att visa, huru familjen
redan i så att säga ”lokalt” hänseende införlifvat sig
med det land, som den tillhört nu i fyra släktled; och
då ha vi ändock ej berört dess mer än halfsekellånga
ledande ställning inom staden Göteborgs börsvärld. Men
om släkten genom praktisk duglighet och klokt begagnande
af tidsomständigheter och konjunkturer lyckats förvärfva
sin del af ”det feta i landet”, så ha också dess flesta
medlemmar visat sig till fullo sentera den gamla regeln:
Richesse obligé. Så redan den först inflyttade af de
båda äldre svenska bröderna Dickson, som bl.a. donerade
40.000 riksdaler till stipendier vid rikets båda
universitet samt 330.000 riksdaler till uppförande af
arbetarbostäder i Göteborg (Robert Dicksons stiftelse),
hvilken fond nu uppgår till ca en million, - och
hvartill hans yngre bror James skänkte ytterligare
100.000 kr. Vidare brorsönerna James Jameson Dickson
(630.000 kr i olika donationer till Chalmerska
läroverket, Göteborgs vetenskaps- och
vitterhetssamhälle, Praktiska hushållsskolan i Göteborg,
Sjukhemmet för obotliga därstädes osv.) och frih. Oscar
Dickson, hvilkens millionanslag till Vega-expeditionen,
Andrées ballongfärder, Nathorsts och andras polarfärder
osv., äfvensom hans donation af grundkapitalet till
Hazelii nordiska museum gifvit honom en gång för alla en
af de främsta hedersposterna bland svenska mecenater.
Och ej få vi heller förgäta att de båda sistnämndas
brorson stallmästarens änka – tillika deras brorsdotter
– testamenterade 1 million (James Fredriks Minnesfond)
hvarav räntan skall användas till underhåll af ett
konvalescenthem för obemedlade.
Herrarna Dickson hafva emellertid ingalunda gjort sig
gällande blott i och genom sin ställning som ”rikmän”, -
de ha ingalunda blott genom frikostiga donationer och
storartadt mecenatskap gjort insatser i det nya
fosterlandets utveckling. Äfven på många andra områden
än de rent ekonomiska samt mecenatskapets ha de visat
sig ha vuxit samman med den nation, hvarur också de
bägge i början af 1800- talet inflyttade bröderna togo
sig sina hustrur, så att släkten tidigt tillfördes
svenskt blod.
Oscar Dickson var en af dem som varmast stödde
representations-reformen och lär, enligt en uppgift, ej
ha varit utan inflytande på Karl XV:s slutliga ställning
till den frågan. Efter reformens genomförande insattes
också ej mindre än två Dicksöner i första kammarens
första uppsättning: nämligen med. Doktor Charles Dickson
(nuv. öfverståt-hållarens fader) och hans kusin Axel
Dickson på Kyleberg (frih. Oscar Dicksons yngste
broder). De voro bägge frihandelsvänner sans pour et
sans reproche. Axel Dickson lämnade riksdagen redan
efter tre år, men kusinen Charles kvarstod däremot
nästan i en ”mansålder”, eller i 28 år: I Första
kammaren 1867-72, i den andra 1873-86, samt därpå ånyo i
Första 1887-95. Och under sina sista år i nämnda kammare
hade han där ännu en anförvandt, nämligen sin egen son,
nuv. öfverståthållaren, som där representerade
Jönköpings län 1891-94 samt därpå Malmö stad 1895-1903.
Allt som allt torde af ofvanstående små antydningar
framgå, att den svenska familjen Dickson såväl genom sin
sociala ställning som på grund af dess medlemmars
betydande insats i mer än ett århundrades svenska
utvecklingshistoria förvisso är värd mera intresse än
flertalet af dessa ”frälseätter”, som man blott behöfver
slå upp i adelskalendern för att få tillräckliga
upplysningar om, - medan samma bekväma utväg icke står
till buds i fråga om den talrika familjen Dickson .. med
undantag för dess fåtaliga friherrliga gren.
Familjen räknar f.n. inemot ett 60-tal medlemmar i
lifvet, af dem ungefär en tredjedel manliga, tolf i
familjen ingifta medlemmar från andra familjer (Gibson,
Sparre, Hamilton, Hedengren, Bratt, Quensel, Lewenhaupt,
Parr, von Rosen, Damkier, Austin och Löwenhielm) samt de
öfriga döttrar af familjen i andra bemärkta familjer:
tre inom familjen Wijk, Faxe, Löwenhielm, Schale,
Mörner, Thesen, Bonde, två inom familjen von Essen,
Quensel, Cervin, Fries, Tottie och Yngström.
Att som hastigast söka lämna en öfverblick öfver
familjen ”just nu” blir vår närmaste uppgift.
”Jämförelsen” mellan just nu och 100 år sedan är för
familjen Dicksons del lätt gjord. Ty då – i början af
1800-talet – representerades den i Sverige allenast av
de båda bröderna Robert och James – födda 1782 resp.
1784 – af hvilka den förre inflyttat till Göteborg från
Skottland vid tjugo års ålder, 1802, - den senare vid 25
års ålder, 1809. De voro födda i den skotska staden
Montrose, där fadern uppges ha varit köpman; mormodern
bar det historiska namnet Bruce.
Robert Dickson blef
inom mindre än tio år rik på den under Napoleons
”kontinentalsystem” florerande transitohandeln genom
Göteborg till kontinenten, men drogs med i den stora
handelskrisen efter krigens upphörande. Brodern James
däremot hade icke gjort så stora affärer, utan nöjt sig
med att importera engelska bomullstyger åt den tidens
”gårdfarihandel.”
Men då efter några år mera stabila både ekonomiska och
politiska förhållanden inträtt så i Sverige som i
utlandet, associerade sig bröderna Dickson dels med
hvarandra och dels med en tredje broder Peter Dickson,
som etablerade sig i London, där han förvärfade en
rikedom, som vida öfversteg de bägge brödernas i
Sverige, men som emellertid också kom att hamna här, i
det han insatte till huvudarfvinge sin bror James son
Robert (se nedan), som på så sätt fick på ett bräde
cirka 9 millioner i svenskt mynt.
Bröderna Robert och James voro mycket olika. Båda voro
öfverlägset skickliga affärsmän, men den egendomliga
motsättning mellan ”varma” och ”kalla” karaktärer, som
går igenom hela släktens historia, kom till synes redan
hos de två första svenska stamfäderna. Robert var
strängt religiös och mycket välgörande – min i tysthet;
James däremot var en kallare natur, om än också han
kunde öppna på pungen, då det gällde. Han hade också i
motsats till brodern en storväxt och ståtlig figur samt
uppbar med mycket värdighet den titel af ”kommerseråd”,
hvarmed han hugnats af Karl Johan 1838, men som brodern
försmådde att mottaga. Deras donationer äro redan i det
föregående omnämnda.
Vi ha också redan antecknat , att båda äktat infödda
svenskor och göteborgskor: Robert en Bratt, - James en
Bagge; en slump ville, att de båda svägerskorna voro
hvarandras blodsfränder såsom båda härstammade (i 4:e
led) från den i Heidenstams ”Karolinerna” tecknade
svenske patrioten prosten Fredrik Bagge i Marstrand. Och
kanske kan man förklara något af den storvulenhet, som
ofta röjts hos de svenska herrarna Dickson såsom
”atevistiska” drag, nedärfda från den nämnda svenska
stamfadern.
Af de båda bröderna dog kommerserådet James först, 1855,
- grosshandlare Robert 1858. Den senares bouppteckning
slöt på 3,5 millioner, hvarjämte han tio år före sin död
afvittrat sina barn med en halv million. Kommerserådets
bouppteckning åter slöt visserligen blott 2,75
millioner; men därtill torde böra läggas minst 3
millioner som tidigare skänkts med varm hand till
barnen.
Med de både brödernas bortgång förgrenar sig
familjekrönikan på två grenar. Äldste sonen i hvardera
kullen James Robertsson Dickson (vanligen kallad James
Dickson j:r ) och James Jamesson Dickson, blefvo
successivt firmans chef. Den förre afled emellertid
ogift 1873, efterlämnade en förmögenhet af öfver 3,5
millioner. Däraf afsattes ett kapital af en halv million
till den s.k. Dicksonska fonden, afsedd till understöd
åt Dicksöner, som af någon anledning råkat i obestånd.
Den äldre grenen utgöres f.n. af denne James
(Robertsson) Dicksons brorssöner: George Dickson i
Göteborg – numera, sedan frih. Osborn Dickson upplöst
den Dicksonska firman nästan den ende som representerar
familjens merkantila traditioner i fädernestaden, - samt
öfverståthållaren och hans båda yngre bröder: godsägaren
fil.dr. William Dickson å Seckestad i Västergötland och
godsägaren James Henry ”Harry” å Värnsta i Närke.
George Dickson – som är gift med en Gibson och därigenom
befryndad med Göteborgsfamiljen Kjellberg – är son till
James j:rs bror Edward (kallad den fattige Dickson),
känd för sin originalitet och efterlämnade ”blott” 2,25
millioner. – Öfverståthållaren åter och hans båda
bröder äro söner af den ofvan nämnde framstående
politikern och filantropen med.dr. Charles Dickson.
Öfverståthållaren är som bekant gift med en Sparre och
har två barn: en son och en dotter, gift friherrinna
Barnekow. Doktor Dickson på Seckestad har med sin fru,
född grefvinna Hamilton, två söner och två döttrar, af
de sistnämnda en gift med en kusin inom grefliga ätten
Hamilton. Och inom J. H. Dicksons familj på Värnsta åter
(han är måg till den bekante politikern och bruksägaren
Olof Gabriel Hedengren på Riseberga) finns både en son
och en dotter, - så att denna gren af familjen tyckes
icke löpa fara att dö ut.
Betydligt talrikare är emellertid familjens yngre gren,
”kommerse-rådets” afkomlingar. Dessa nedstamma från de
fyra sönerna James Jamesson, Robert, frih. Oscar och
Axel, - hvarjämte den enda dottern, änkefriherrinnan
Pontus von Rosen, är mor till grefinnorna Eleonora och
Jeanne von Rosen samt mormor till bl.a. friherrinnan
Otto Ramel.
James Jamesson, som afled 1885 och som var en af
familjens störste donatorer (se ovan), var far till
framl. riksdagstalmannen Olof Wijks fru (och morfar
till riksdagsmannen Hjalmar Wijk och grefvinnan Ella von
Rosen på Örbyhus). – samt till stallmästaren James
Fredrik, godsägaren Axel Dickson på Ellendal vid
Alingsås och den för sin storartade välgörenhet i hela
Göteborg kända fröken Beatrice Dickson.
Stallmästaren en av familjens skarpaste affärshuvuden
men beryktad för sin oberäkneliga excentritet – har
efterlämnat blott en dotter, grefvinnan Bonde på
Tjolöholm, som bekant tillhörande créme de la crème inom
vår société. Hans bror Axel – på sin tid känd som varm
nykterhetsagitator – är gift med en Bratt och far till
två söner.
Af kommerserådets två yngre söner var Robert (på
Fimmerstad) den rikaste af alla Dicksöner – på grund af
den engelske onkelns testamente (se ovan). Det är hans
porträtt som icke kommit med i den stora inramade
porträttgruppen till föreliggande artikel, utan måst
placeras för sig själf). Af hans båda söner bor den
äldre, Emil, på Sparreholm (gift med en Lewenhaupt, -
medan den yngre är den genom sin cession för några år
sedan bekante yngste Robert Dickson. Systrar till dem
äro friherrinnorna Alfred och Hans Henrik von Essen i
Västergötland (brorsöner till riksmarskalken).
Kammarrådets näst
yngste son var friherre Oscar, hvilkens friherriga
värdighet, som bekant, nu innehafvdes af hans äldste,
ogifte son Osborn. Ogift är också den mellerste sonen
Douglas – medan den yngste, Walther, för ett par år
sedan på grund av misslyckade spekulationer förlorade
sin förmögenhet och kort därpå afled. Hans danskfödda
änka har emellertid en liten son, som heter Oscar efter
farfadern, den förste baronen, och på hvilken den
friherrliga ättens framtid beror. Komma vi så till
kommerserådets yngdste son, patrioten och politikern
Axel Dickson, först på Kyleberg i Östergötland, sedan
disponent på brodern Oscars Skeppsta. Han blef svärfar
till sin brorson stallmästaren, till professor Quensel,
till bankir Carl Cervin härstädes, till K. F. U.
M.-mannen dr. Karl Fries, majorskan Tottie och fru Olof
Yngström. Axel Dicksons båda söner flyttade öfver till
Ceylon, där de blefvo ägare af stora teplantager, men
den yngre af dem har återbördats till fäderneslandet, är
gift med en Löwenhielm och äger det historiska
herresätet Gammalstorp i Västergötland.
|