Maria Fredrika från Överås

 

Min farfars pappa hette James Fredrik och föddes i augusti 1877. Han dog i juli 1959, då jag jag själv bara var knappt ett halvår gammal. Även farfar och min pappa hette James i förnamn – dock inte som tilltalsnamn.

James Fredriks mamma – Maria Fredrika – föddes på Överås 1853 och bodde där under sina 24 första levnadsår…!

Om det inte vore för den Bibel jag fick ärva efter min fars död 2010 hade denna berättelse aldrig sett dagen ljus. Bibeln är stor och tjock, och har så länge jag kan minnas legat framme i en hylla i hörnskåpet i vardagsrummet hos farfar och farmor.

Farmor, som blev 97 år gammal, avled 2006 och kallade den alltid för ”Familjebibeln”. När min far några år senare gick bort var mina kära fastrar mycket noga med att jag skulle ha den. Tydligen var det tradition att den äldste mannen i familjen skulle ärva Bibeln.

Men om detta hade jag ingen aning förrän 2011, då det blev dags för bodelning efter min pappa.

Jag var nu äldste mannen i rakt nerstigande led.

Förutom Bibeln fick jag ärva en cirka 30 cm hög kanna i keramik, med tjusigt svängd hals och ornamenterad i blått och guld. Dopkannan var en gåva från Dickson, fick jag veta. Den och Bibeln får inte gå ur släktens ägo. På den punkten hade farmor varit mycket tydlig. Detsamma gällde några stolar som hon sa kom från Tjolöholms slott – stolar, som farfar ärvde när hans mamma gick bort!

Bibeln är ett praktverk; rikligt illustrerat med svartvita kopparstick, som med stor inlevelse beskriver de bibliska händelserna. Den innehåller dessutom många illustrationer och planscher i fyrfärg, vilka ger berättelserna en ännu fantasifullare dimension. Bibeln hålls samman av stora, breda metallspännen.

Det är således en synnerligen exklusiv Bibel, tryckt under 1800-talets senare del.

I den gamla ”familjebibeln” hittade jag – förutom minnen, foton och dödsannonser från gamla släktingar – även en dödsannons och ett begravningskort från en James Cederberg, född 1877.

När jag frågade mina fastrar vem det kunde vara så visste de inte. Men datumen stämde med min farfars pappas födelse- och dödsdag.

– Va…, hette han James?, sa fastrarna förvånat. Vi kallade honom ju alltid bara för Figge!

Jag drog mig till minnes att farmor berättat att min farfars farfar på 1800-talet hade arbetat som kusk hos James Dickson, som också var gudfar åt farfars pappa – James Fredrik – och hans tvillingbror. Och i samband med detta fått kannan och Bibeln som dopgåva.

Farmor berättade också att ”kusken” – Jan Fredrik Johansson – av herr Dickson skulle fått ett stenhus, som han enligt henne tragiskt nog spelade bort i ”fyllan och villan”. Men den historien har jag tidigare alltid tolkat som en familjeskröna. Fram tills helt nyligen…!

De båda tvillingbröderna blev med tiden sådana ovänner att de tog var sina nya efternamn – Cederberg och Karlsten. Orsaken till osämjan skulle enligt farmor ha varit att de inte kunnat komma överens om vem som var förstfödd – och därmed vem av dem som skulle ärva Bibeln och dopkannan.

Efter detta träffades inte de båda bröderna mer. Däremot umgicks deras fruar regelbundet, och det var tydligen inte särskilt ovanligt att de spelade kort…! Men så snart farfars pappa kom hem smusslades kortleken snabbt undan…, har mina fastrar berättat.

Han ville inte att kortspel skulle förekomma i hemmet. Inte för att han var religiös, utan för att hans erfarenhet var att kortspel kunde få tragiska konsekvenser – framför allt när det spelades om pengar, och om insatserna kom att handla om hus och hem…!

Kanske det trots allt låg någon sanning bakom den där historien om ”stenhuset”…!

Under hela mitt vuxna liv har jag av min farmor fått höra att farfars farfar var kusk hos James Dickson och att detta var skälet till att ”Dickson” var gudfar åt farfars

pappa, James Fredrik, och till att den exklusiva Bibeln hamnat i familjens ägo.

Men varför skulle James Dickson vara gudfar åt ”kuskens” barn – och varför var det viktigt att den förstfödde sonen skulle heta just James…, med Fredrik som andra namn?

Min nyfikenhet var väckt och jag beslöt mig för att försöka ta få på mer om kopplingen mellan familjen Dickson och ”kusken” – min farfars farfar…

Mysteriet tätnade allt eftersom jag fördjupade mig i husförhörslängder och annat arkivmaterial.

Jag hittade visserligen kopplingar mellan farfars farfar och såväl James J:son Dickson som Dickson & Co, men de var få och begränsade till åren 1873-1875. I arkiven fanns inte heller några belägg för att han skulle arbetat som kusk…, däremot som högre tulltjänsteman.

Det var inte förrän jag började titta närmare på ”kuskens” hustru som de dunkla dimridåerna skingrades.

Den då 46-årige ”kusken” gifte sig år 1877 med en 22 år yngre kvinna som i samband med vigseln flyttade från Örgryte församling in till Göteborg. Hon var redan då gravid.

Skulle det eventuellt kunna finnas någon koppling mellan henne och Överås…?

Jodå, det var lätt att hitta henne i husförhörslängderna eftersom hon var både född och uppvuxen på Överås i Örgryte.

Om hennes mamma, Anna, stod det att hon var ”änka” – men födde trots detta en dotter år 1853. Vare sig mamman eller dottern var del av personalen. Hon omnämns i kyrkböckerna enbart som änka. Och om dottern finns inte ett ord om hon skulle vara ”oäkta”…

Man kan ju undra varför James J:son Dickson på Överås var gudfar åt ”änkans” dotters förstfödda son och dessutom lät honom bära namnet James Fredrik – och därmed göra honom till sin sons namne.

Skulle Maria Fredrika rent av kunna varit James J:son Dicksons dotter…? Att låta henne bo på Överås var ett ju praktiskt sätt att ta sitt ansvar för både sitt barn och dotterns mor!

Min farfars pappa – James Fredrik Johansson/Cederberg – föddes i augusti 1877. Och hans gudfar hette James J:son Dickson, som också gav honom en dopkanna och en Bibel i present. Även farfar och min pappa döptes senare till James, dock inte som tilltalsnamn. Farfars farmor, Maria Fredrika, föddes på Överås 1853 och bodde där under sina 24 första levnadsår! Så med facit i hand, är det ju betydligt mer troligt att det var hon som fick ”stenhuset” av James J:son Dickson, som bostad åt sig och sin familj. Inte hennes man…, ”kusken”, som spelade bort det!

Jo, det är ju också sannolikt att Maria Fredrikas pappa hette James J:son Dickson och att han därmed var pappa till farfars farmor. Och att Maria Fredrikas halvbror hette James Fredrik Dickson…

Men sanningen om detta har varit väl fördolt i minst tre generationer. I stället förklarades relationen till James Dickson alltså med att farfars farfar skulle varit kusk – en historia som även jag trodde på fram till helt nyligen…!

 

Göran Cederberg våren 2017

 

 

Webmaster: Maud Dickson