Eleonore
Hummerhielm, född Dickson, 2:1:3 3
 |
 |
 |
Eleonore
förlovningskort |
Eleonore nygift på
Degla sommaren 1922 |
Eleonore
på riksmöte i Visby |
Mamma Caj´s
(Caroline (Caj) Hummerhielm, 2:1:3 3:1)
anteckningar om mormor, Eleonore Hummerhielm,
född Dickson.
Min mamma Eleonore Hummerhielm blev bara 37 år men hann
med en hel under sitt korta liv. Hennes uppväxt på
Vikaryd med två äldre och en yngre bror var lyckliga.
Min morfar var klen och tillbringade mycken tid på
Mösseberg utanför Falköping men mormor fanns och sist
men inte minst Hattie, deras älskade barnsköterska som
sedan, när jag väntades, följde med till Sjöberg och
stannade tills jag var 13 år.
 |
 |
 |
Eleonore |
Caroline,
Nils och Eleonore Hummerhielm vid Barken på
Sjöberg |
Eleonore och Caroline |
Ma älskade hundar och hästar och hade tillgång till
allt. Hon läste hemma för guvernant. Något år var hon i
Stockholm i samband med konfirmation. Sedan väntade
Oxford, där hon var en kort period. Hon fick spanska
sjukan, fick lov att åka hem och när hon skulle ta igen
sig kom hon till Wrangsjö i Småland där min pappa var
lantbrukselev. Hon var 17 år och han 13 år äldre,
men vad jag vet var de mycket lyckliga med varandra de
år de fick tillsammans. Pappas barndomshem Degla utanför
Tranås såldes och Sjöberg utanför Mariestad köptes och
dit flyttade de 1923. I augusti 1923 föddes jag. I
september min bror 1924 Nils, som nu är borta.
Hattie tog hand om oss. Mamma var road av
lantbruksarbete och hjälpte till med diverse arbeten,
när hon hade lust. På den tiden fanns ju kokerska, husa,
en gårdskarl och Hattie så Mamma kunde ostört ägna sig
åt sina intressen, när så passade. Hästen, höns och får.
Alla djur älskade hon. Så ofta hon kunde åkte hon till
sitt barndoms hem Vikaryd. Med eller utan oss barn.
 |
 |
Nils, Owe och
Caroline |
Harald
Dickson, guvernant och Eleonore |
Så småningom blev även lottarörelsen ett stort intresse.
Hon var med och startade lottakåren i Mariestad. När hon
dog var hon mitt upp i en SLK-kampanj, det var ju krig
1942. Under kriget var PA inkallad som chef för ett
brevduvekompani, som hade sitt kvarter på Sjöberg. Ma
hade ofta lottatjänst och på sommaren var stadsbarn i
lantbruket som beredskapsfolk. Då visade Mamma vilken
duktig organisationsperson hon var. Vi kunde vara mellan
12-15 ungdomar som skulle utfodras, hon hade
hushållselever, blivande storkökskår till hjälp, men
organisationen stod Mamma för.
Minnen? Jovisst även om 60 år får dom att blekna. Jag
kan se henne sitta och läsa högt, alla klassiker samt de
enklare om indianer och vita. Det fanns ju ingen TV och
radio användes bara för dagsnyheter och väder.
 |
 |
Eleonore,
Nancy och Harald Dickson |
Axel och
hans enda dotter Eleonore Dickson |
Vi lekte mycket, Mamma var ofta med, ja, även pappa. Jag
tror att alla glada minnen jag har från Sjöberg är
förknippade med mamma, full av upptog. Jag kommer mest
ihåg henne som en storasyster, som skrattade mycket och
hade nära till en örfil om man busade. Vilket hände då
och då. Vi var ju inga änglar Nils jag och kusinen Dicke,
som hade sitt hem på Sjöberg från han var liten. Vet
inte riktigt varför, jag tror att Mamma tyckte han var
lite satt på undantag. Dicke´s mamma Eva Dickson var ju
minst sagt en äventyriska.
Sen föddes min syster Bea och så till sist lillebror
Måns.
Mamma var så snygg, när hon var uppklädd till fest. Jag
kommer ihåg hur stolt jag var över mamma, när hon
hälsade på i skolan i Skövde där jag gick några år.
Mamma var sötast och yngst, det var verkligen något att
visa upp.
 |
 |
Harald
och Eleonore |
Eleonore
på Sjöberg |
Minnen kommer, men det blir mest från barnets synpunkt.
Och jag var inte vuxen, vi var lite barnsligare än
nutidens barn. Inte förrän jag var vuxen och hade egna
barn och såg mina vänner, som ännu hade sina mammor att
prata med, förstod jag hur mycket jag hade saknat Mamma
utan att riktigt förstå hur mycket. Att mamma dog i
barnsäng är sorgligt med tanke på att man idag och bara
några år senare hade bot för det.
Pappa var en jättebra morfar, men fruntimmerssnack var
ju inte hans melodi, mera minnen.
Mamma stickade mycket, hon gjorde alla strumpor till
pappa och otaliga tröjor, vantar och sockor, hon blev
t.o.m. tvåa i en sticktävling! Hon sydde, vävde,
kardade, spann allt själv. Bakade pepparkakor till jul
gjorde hon, varje barn hade sitt djur som hon tog in på
frihand. Min var en katt!
 |
 |
Okänd
lekkamrat, Eleonore, Harald, James och Olle
Dickson på Vikaryd |
Eleonore,
Magnus (Måns) och Beatrice Hummerhielm |
Eftersom vi bodde precis vid Vänern och tre vikar av
sjön ingick i gården, åkte vi ofta dit med häst och
vagn. På den ena udden fanns det en timrad stuga som vi
använde flitigt. Om vintern åkte vi skridskor med segel!
Om sommaren hade vi oändliga lekar i vattnet. Jag hade
som ung långt hår så som mamma själv hade haft. Mitt var
längre och jag minns att den tjocka flätan nästan aldrig
hann bli riktigt torr under sommarmånaderna så som vi
badade.
Mamma och Pappa lärde oss att simma. Mamma trampade
vatten nedanför trampolinen, pappa stod med oss däruppe
och slängde i oss. Mamma tog emot och såg till att vi
kom upp till vattenytan igen. Jag kan inte minnas att
jag någonsin var rädd för dessa övningar. En självklar
tillit som präglade mitt förhållande till mina
föräldrar.
 |
 |
Eleonore
Hummerhielm född Dickson och yngsta dottern
Beatrice på Vikaryd |
Nils,
Eleonore och Owe Hummerhielm |
Vardagslivet rullade nog på. Tiderna var dåliga, men vi
märkte inget av de bekymmer föräldrarna hade. Mamma hade
ju egna pengar och så tror jag pappa kände det alltid,
även om han aldrig nämnde det.
Jag hörde aldrig pappa och mamma gräla. Jag tror att
mamma hade bestämda åsikter och att de kom till beslut
gemensamt.
Det är inte lätt plocka ihop minnen om någon som levde i
en annan tid och ett annat liv. 62 år är en lång tid och
så mycket är annorlunda. Ändå ser jag Mamma framför mig,
levande och i full aktivitet med allt som intresserade
henne, en ung flicka mycket yngre än mitt yngsta barn.
 |
 |
Nils,
Caroline (Caj) och Beatrice (Bea)
Hummerhielm |
Magnus,
Caroline, Nils, Ylva Ziegler, Beatrice, Åke
(Dicke) Dickson |
 |
 |
Förlovningen mellan Owe Hummerhielm o
Eleonore Dickson sommaren 1921 på Vikaryd.
|
Vikaryd |

Slottet Vikaryd eller
Ellensdal som det också kallades, invid Mjörn, byggdes
1885-86 av Axel Dickson i italiensk renässansstil.
Inredningen var mycket påkostad. 1946 revs slottet och
byggnadsmaterial kom att användas i andra byggnader på
skilda orter.
Länk
till mer om denna gren av vår familj
CT/HT20040616
|